308 om dennas antagande sknlle leda till samhiillets fördärv i stiillet fö)r upphjälpande». 1 fortsättningen kritiserade Ferner i första hand harnamordscirkuläret, som han förmenade hade lett till sedeslöshet och lättja liksom till minskad benägenhet att ingå äktenskap."” Han utvecklade sin huvudtankegång på följande sätt. Den mildrade behandling av lägerskvinnan, som införts genom barnamordscirkuläret, hade tillkommit i den prisvärda avsikten att alldeles förekomma barnaim)rd, vilket ock varit högst sannolikt. Dock menade Ferner att man av denna författning väl kunde ha föreställt sig att på galor och vägar framdeles få se en myckenhet fattiga kvinnor släpa sina utmärglade foster kring landet till dess de slutligen skulle förgås av hunger och eliinde. Detta hade f()r samhället blivit detsamma som om modern med våld avhänl sitt barn livet. Utgången hade emellertid — efter sjn års erfarenhet —hlivit att denna sannolikhet infe inträffat. Ferner vore då inte av den tanken att de för oäkta barnaf(")derskor fcirmildrade omständighelerna varit orsaken till de ökade barnamorden. Del vore emot sakens natur. Men han vt)re fidlkomligt övertygad om all de antagna lindrigare n\edlen minskade »fiirsynen fö)r hisaktighet och lockade en myckenhet obetänksamt folk även uti de oskyldigare orter ut på villovägar, som de eljest undvikit, och vilka lindriga medel, om de hleve hibehållna. skulle med tiden allmänneligen fördärva sederna och upphäva alla ordentliga äktenskap utom dem. som girighet eller hopp om mäktig befordran torde hända förmå stifta». 1 fortsättningen vände sig Ferner mot vad han kallade »den nog allmänna fördom som skulle det för samhället vara likgiltigt, antingen de barn. som framkomma, äro fiklda i eller utom ordentliga äktenskaj)». Han sammanfattade sina syn})unkler så alt ordentliga giftermål vore det enda medel, varigenom ett samhälle kunde bli rikt på medborgare, blott regeringen ville draga »den omsorg att flit och idoghet kan förvärva tarvligt underhåll för fiiräldrar och barn». Funnes denna utväg genom frihet i näringar, ansåg Ferner, så skulle nog »naturen av sig själv driva människorna HA. H 171 nr 72.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=