307 ligen den griivsta av alla oeh inasle alltså även därmed vara förknippat det allra svåraste straff eller livets förlust, vilket ock Herren den allra hiigste genom ovan anförda lex positiva formeligen behagat utsätta. Därav följde dä alt ovannämnda (nids eget h()ga i)äbud sä myckel mindre tilläte någon dispensation som del, vad angår den s.k. ratio legis, stiidde sig och innefattades uti den naturliga lagen, vilken ock bleve oföränderlig i alla fall och händelser. Hiirtill kom iiven att detta den store Gudens förordnande icke blev utgivet »blott fiir det judiska samhället eller fiir något visst folkslag utan för Noak och hans söner, strax efter syndafloden considererade såsom slamfäder för hela människoskiktet i alla världens åldrar och ätteläggar». Även prostarna Aurelius och Billgren gåvo i särskilda memorial uttryck för uppfattningen alt dödsstraffet vid barnamord borde kvarstå. I sina motiveringar anslöto de sig i huvudsak till llesselgren och Hillberg.'® Vid sidan av jjrästerskapets argumentation spelade insatserna av kanslirådet Birger Ferner en avgiirande roll för lagutskottets slåndpunkistagande och utformningen av dess utlåtande. Ferner ingav den 17 maj ett utlåtande, som till den del det kriliserade barnamordscirkukiret vann så stark anklang alt det så gott som in exlenso intogs i utskotlsutlålandel. I inledningen till sitt synnerligen utfiirliga utlåtande försökte Ferner bryta udden av sin skarT)a kritik genom att säga att det ej vore fiirmiitet att kritisera vad konung och råd föreslagit. Landet hade nämligen en konung, som skidle anse det för brottslig svaghet att icke »uppge de tankar, som strida mot propositionen. is Ibid. JB Perncr bado varil jirofcssor i inatcniatik vid Karbskrona kadcUskola. Han var åron 17()4—1771 en av bandlodarna för Gustavs studier. Han adlades 1771 ocli erböll kansliråds namn. Eltor Gustavs tronliostigning lovilo lian som prixatman på en kunglig pension. Att hans förhållande till konungen ännu år 1786 var gott synes framgå av att Gustav detta år gjorde honom till en av de första ledamöterna i b itterhets-. Historic- och .\ntikvitets Akademien. Ferner framstår i den stora dagbok, som han förde över en fem års utrikesresa till Danmark, Holland, England, 1'rankrike, Italien, (Lterrike och Tyskland (utg. i Lychnos 1638) såsom starkt influerad av upplysningsidéerna, som han emellertid tolkade på ett självständigt siitt. (Se niirmare B. Hildehrand. Svenskt Biografiskt Lexikon, och Lychnos 1938.)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=