303 ständerna (/cincnsftmf lagniskolt.*’ Till ntskotlet inliiinnades ett flerlal memorial med synpunkter oeh tiirslag beträt'1'ande den soeialpoliliska oeh slraffrältsliga behandlingen av barnamordsl)roltel. De gåvo ntlrvek ät högst skilda nppfaltningar, oeh av ntskottets handlingar 1'ramgär att meningarna l>röto sig skarpt vid (iverläggningarna i ärendet. Anhängarna till propositionen voro emellertid i minoritet. Det starkaste stödet fiek konungen — liksom är 1778 —av Karl Axel Waehtmeister, sedan 1770 jiistitiekansler. 1 ett yttrande hänvisade han till sitt utlåtande som depnterad i adelns lagutskott vid 1778 ärs riksdag, där han behandlat frågan, hiirnvida en mördare kunde behållas vid livet med hänsyn till Genesis 9, vers 0.^*^ I exemplen med Kain och fristäderna för dråpare hade Gud bevisat att sådant icke knnde strida mot den moraliska lagen. Alltså fiirelåge intet hinder att ett grovt brott tVirhindrades genom ett annat (xdi mera avskriickande straff än döden, vilket mera skidle hefriimja syftet med alla lagar, nämligen samhällets välfärd. Barnamordet, sade Waehtmeister, härrörde från en situation, där en kvinna hade att välja mellan en ständig vanheder och sitt barns dcid, och diir hon trodde sig jämte sin äras bevarande undandraga barnet ett framtida eliinde. Det vore det griivsta av alla mord och så myckel angelägnare alt siika förekomma, som det riktade sig mot en ftirsvarsliis. Barnet borde få ett häremot svarande skydd i samhällets lagar, hhi utväg vore att lindra lagens stränghet fiir lägrade kvinnor samt att hjälpa de barn, som därvid tillkommo. Den andra vore all den. som försmådde lagens hjälp och heginge hrottet, måste vara beredd })å ett straff avj)assat efter brottets intention och tillriickhgl avskräckande för andra. Konungen åtgärder i del första avseendet vore kända. Den andra frågan vore nu remitterad till ständernas utlåtande. Dödsstraffet åsladkomme icke den åsyftade a\'skräckningen, diiremot med långt större säkerhet, genom den nödiga skärpningen, det av konungen fiireslagna straffet. Även lagmannen .lohan Henning Gyllenborg ansk")! sig till proj)Ositionen och till det betänkande, som avgivits vid fiirra riks- ^ .Se hiironi G. Landhcrg, a.a. s. 79. H.\, Hiclder.skapels och adelns pleniprolokoll ined akler riksdagen 178(5. R 171 nr 72.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=