302 undersåtars liv icke medgåvo att för riksens ständer dö)lja dess begrepp om brottet eller för dem imdanhålla de medel, som med mera verkan kunde befordra ändamålet». Därefter utvecklade han i propositionen i stort sett samma principiella argument, som anförts i motsvarande proposition vid 1778 års riksdag. Men motiveringen för ett avskaffande av dödsstraffet och dess ersättande med ett kombinerat livs- och kroppsstraff var betydligt ntförligare och })räglades mycket starkare av medlidande med barnaföderskan i hennes svåra ställning. Ett nytt argument var att av jnst de skäl, som konungen anfiirt. hade diidsstraffet för barnamord upphävts i flera länder. Utgången hade ock blivit att »om dessa brott icke alldeles avstannat, de åtminstone till stiirsta delen nteblivit». Avslutningsvis gjorde Cnistav ett principiellt betydelsefnllt uttalande beträffande dödsstraffets tillämplighetsområde: »Dödsstraff äro i alla välbeställle regeringar i visse brott bibehållna; då allmänna och enskilda säkerheten sättes i fara och angripes, biira androm till skräck sådana missfoster nndanröjas, och våra tiders händelser hava upplyst att de regenter, somalldeles upphävt d(’)dsstraffet. varit tvungna att vid ondskans tilltagande övervälde antingen åter införa det eller låta kroppsplikten med den stränghet verkställas att de brottslige tillsatt livet». Körningen framhöll att alla dessa brott, som fordrade dödsstraff, vore av annan karaktär än barnamord. Liksom tidigare nnderstriik han att i barnamordsbrott vore icke argheten rådande, utan vanäran, och brottet borde med vanäran straffas. Han framlade så samma förslag som vid 1778 års riksdag. Allmänheten borde nnderrättas att barnamord icke vore belagt med dödsstraff, utan att den kvinna, som nppsåtligen vållat sitt fosters d()d. efter ntstånden högsta kroppsjilikt sknlle komma att dömas till livstids arbete, och varje år å den dag hon sitt brott begått utställas vid en skampåle i två timmar till allmän nesa samt avstraffas med ett par ris. En sådan syn sknlle injaga stiirre skräck hos åskådarna än vad man knnde åstadkomma genom den brottsligas avlivande, ty en lägrad kvinnas tanke att med ett tillämnat barnamord knnna förekomma sin heders förlnsl »borde henne genom åskådandet av denna syn förgå, och hon anse den mindre än den vaniira. för vilken hon i sin övriga livstid blottställdes». Den 12 och 13 maj tillsattes —till skillnad mot 1778 —ett för
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=