301 Att oppositionen mot konungens fiirnynde fiirslag alt avskaffa dödsstraffet vid l)arnamord blev så häftig och tog sig så starka uttryck berodde naturligtvis också på att det allmänna inrikespolitiska liiget nu var ett annat ån år 1778. Gustavs stiillning hade försvagats, och oppositionen mot honom hade tagit fastare form.*’ Oi)positionsmånnen vågade —i medvetande om det slöd de hade i den alhniinna opinionen —tråda fram med en mera öppen krilik av konungens j)olilik. I den allmänna propositionen —skriven med konungens egen hand —som fiiredrogs infiir stiinderna den 8 maj 178ö erinrade Gustav om sin vid förra riksdagen uttalade önskan att se sådana brottslingar förskonade från dcidsstraff som »genomen falsk fruktan f(>r vanheder hirkvävde naturen och uppoffrade den åt håvan för förakt»." Iliirmed syftade han på harnamordshrottet. Gustav sade sig ha f(’)ljt delta ämne »med den ömhet och uppmårksandiet, som en sådan för mänskligheten angelägen sak fordrar» och dårvid blivit ännu mera stadgad i sin föresats. Han hade därför hemställt till ständernas hepriivande om»lindrigare mått ån som hitintills brukats». I den av rådet enhälligt tillstyrkta proposition, vari dödsstraffet föreslogs bli avskaffat vid barnamord, utvecklades argumenten härför mera utförligt än i propositionen till 1778 års riksdag.** Inledningsvis sade sig konungen ha väntat att de lagändringar beträffande bestraffandet av barnamord, som företagits vid 1778 års riksdag, skulle haft den verkan att utövandet av detta brott avtoge. Under den tid, som förflutit sedan dess, hade konungen bcklagligtvis blivit övertygad om att de genomförda ändringarna icke varit tillräckliga att »minska ett emot själva naturens lag så stridande brott». Vid ett noga efterseende hade det snarare tillän avtagit. Gustav fcirklarade vidare att hans »ömhet för dess ® ti. Liindherg, a.a., s. 78 ff. ’ R.\, Riksdagsliandlin^'ar fur år 1786, R r)023. ® R.-V, 1786: Riksdagsakter, R 9.58 nr 16. En tydlig motsiigelse förelåg mellan den allmänna och den särskilda propositionen. 1 den allmänna krävde tlustav »lindrigare mått än som hittills brukats». I den särskilda motiverade han dödsstraffets ersiittande med frihets- och kroppsstraff med alt sislniimnda straff vore hårdare och därför hade större avskräckningseffekt. Denna svaghet i konungens argumentation synes oppositionen ej ha utnyttjat.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=