293 ärade dem, iiltrj'ckte haii sig i de ordalag, i vilka det tillkom en vän och filosof att applådera sin konung. Men vi veta att ett av de starkaste hand, som knöt Creiitz till Gustav, var hans beundran för dennes humana sinnelag.’ Det är knappast anledning alt tro annat än alt Creutz åtminstone på den punkten talade i god tro i silt brev. Så väl som han kände konungen kan han heller inte gärna frånkäunas fcirmåga att bedöma dennes motiv. Sammanstiiller man G.reutz vittnesbörd med det övriga källmaterialet angående 1779 års strafflagsreform framstår Creutz’ omdöme om konungens insats icke såsom enbart lojala artighetsfraser. Det låg en kärna av sanning i hans karakteristik av konungens reformaktion — så långt karakteristiken gällde Gustavs })ersonliga betydelse för reformlagsfiftningens tillkomst och konungens personliga moliv till sina initiativ. Det ligger här nära till hands att genom en jämförelse med Josef II:.s och Leopolds av Toscanas strafflagar ytterligare något belysa den betydelse, som den upplyste furstens personliga åskådning hade för inriktningen av upplysningstidens strafflagsreformer.^ Under 1779 till 1787 lillkommo i Europa tre stora strafflagsreformer, år 1779 den svenska, år 1786 den toscanska och år 1787 den österrikiska. Alla tre framstå som ett resultat av den äldre reformskolans inflytande på de upplysta furstarna och deras rådgivare. Men i sin grundläggande gestaltning blevo dessa reformer olika alltefter den anda i vilken läran tolkades. I Österrike kom reformen att representera ett bakslag ur humanitär synpunkt, i Sverige och framför allt i Toscana ett framsteg. Hade Gustav III fått sin vilja fram skulle framstegen i Sverige ha blivit större än de som faktiskt gjordes. Jämför man åskådningarna hos de tre furstarna kan det sägas att Josef var fast bunden till Beccarias liira om frihetsstraffets iiverlägsna avskräckningseffekt jämfört med dödsstraffet.^ Eiir Josef var den effektiva avskräckningen det enda väsentliga. Gustav och Leopold påverkades inte bara av rationalistiska effektivitetsargument utan också starkt av humani- - .Se l.ex. Arvid Hullin, Gustaf F'ilip Grcutz, Hans levnad och vittra skrifter, (.Skrifter utf’ivna av .Svenska litteratursällskapet i Finland, 111) 10115, s. 2f)8 f. * .Jfr ovan s. 77. Se ovan s. S.O f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=