292 Somframgått av ovan givna redogörelse för reformarbetets förlopp företedde emellertid Gustav i sin straffrättspolitik en påtaglig självständighet gentemot förebilderna inom upplysningsfilosofin. Denna självständighet framträder redan i hans studie av den 13 oktober 1777 över barnamordsbrottet. Där har han själv omsatt konsekvenserna av Montesquieus och beccarias principer i ett konkret reformprogram beträffande den straffrättsliga behandlingen av barnamordet. Självständigheten kommer till än klarare uttryck i hans uttalande till jirotokollet den 17 oktober 1778 liksom i själva propositionerna. Där är han inte längre lika starkt bunden till den äldre reformskolans rationalistiska motiveringar. Gustavs självständighet blev så mycket mera betydelsefidl som han personligen var initiativtagare och drivande kraft vid reformaktionen. Det är nu att märka att aktionens huvudsyfte —att inskränka dödsstraffet —i och för sig var helt överensstämmande med den äldre reformskolans åskådning. Denna skolas argumentation mot dödsstraffet låg emellertid väsentligen på det rationalistiska planet. Den intellektuella attraktionskraften från denna lära var utom¬ ordentligt stark inom den samtida bildade opinionen. Ty dess argument syntes bevisa att dödsstraffet var ineffektivt och alltså både borde och kunde avskaffas. Det är tydligt att Gustav starkt påverkades av denna uppfattning. Men det vill också synas som om han under reformförberedelserna i viss mån frigjorde sig från den såtillvida att hans motiv till dödsstraffets inskränkande alltmer försköts från det rationalistiska till det humanitära planet. Ett visst bevisvärde beträffande Gustavs frigörelse från den kalla rationalismen i Beccarias lära bör man kunna tillmäta Creutz ovan citerade brev av år 1784 till abbé Espagnag.^ Naturligtvis ligger det en betydande överdrift i Creutz översvallande framställning av 1779 års strafflagsreform. När Creutz förklarade att mildheten och humaniteten förestavade Gustavs avgöranden samt att Gustavs »esprit philosophique» allena befriat de svenska lagarna från en återstod av grymhet, som vanSe ovan s. ‘2f)2 n. 68.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=