288 plä^^or, lär äiitoligen liniia atl döden är bällre än ett uselt leverne. Sålunda tyckes det av Ilans Kungl. Majestät töreslagne straff på barnamord vara tillräckligare till dess hämmande än det förra. Därjämte vinnes det ändamålet säkert, att ej ett fördubblat antal av människoliv, som hittills, vid varje barnamord förspilles . . .» AliiKiuists yttrande representerade emellertid en alltfcir avancerad ståndpunkt i både dogmatiskt och kriminalpolitiskt hänseende IVir att vinna beaktande inom den uppenbarligen starkt konservativa majoriteten i prästeståndet. StändcriKis (jemensdinma beslut Vad bondeståndet beträffar hade detta—somsagt —inte tillsatt något eget lagutskott utan låtit sitt sekretariat utarbeta ett ståndets betänkande. Sedan ståndet erhållit del av de beslut, som fattats av de övriga stånden, överläde man omhuru dess beslut borde jämkas för att (iverensstämnielse med de andra stånden skulle vinnas. Vid dessa jämkningar frånlrädde man sitt beslut att medge dödsstraffets avskaffande vid barnamord och vid mordbrand, rån och låiveri. Ståndet stod ju i dessa frågor ensamt. Sedan adelns lagidskott blivit desavuerat vid de slutliga ställningstagandena inom adelsståndet och bondeståndet fråntriitt sina ståndpunkter beträffande dödsstraffets avskaffande vid barnamord och vid mordbrand, rån och röveri. voro skiljaktigheterna mellan de olika stånden icke stora. Man kunde därfiir utan svårighet astadkomma erforderliga sammanjämkningar i de olika ståndens beslut, så att man kunde överlämna ett gemensamt utlåtande från riksens ständer över den av konungen frandagda propositionen om diidsstraffets inskränkande. Utlåtandet upplästes vid plenum plenorum inför konungen i rikssalen den 20 januari 1779.-- Av detsamma framgick att ständerna icke till fidlo instäm- -- Ho.P. G.') —()7. l''(irslaj;et till fjemeiisanil ullåtaiule utarbetades i riddarhuskansliet. 1-Itt första utkast (Bo.P. GO G4i hade framlagts rcdaTi den 19 december 1778 av adelns deputerade. I detta föreslogs 1)1.a. att regeringsformen skulle intaga.s i första rummet i rikets allmiinna lag. Man ifrågasatte en allmän lagrevision — genom rådet, lagkommissionen eller på annat siitt konungen fann lämpligt - ■ så att »ett i)rojekt till en förbiittratl lag finge inflyta, vilket, sedan riksens stiinder fått tillfiille diiröver avgiva sina underdåniga tankar,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=