285 Prästeståndets beslut Iiioin präsleslåiulef synes innii ha varit mycket tillfredsställd med de ställningstaganden, som gjorts inom ståndets lagutskott. Man gjorde endast vissa smärre iindringar i förhållande till lagutskottets betänkande så att det skidle bli liittare att vinna överensstämmelse mellan stånden. Under handläggningen av ärendet i prästeståndet den 14 januari 1779 iipptriidde l)iskopen (-elsiiis oeh anludl att få anhira sin mening angående dödsstraffets inskränkande liksomom ståndets (iverläggningar i denna fråga, vilket yttrande han vilte få taget till protokollet. Denna begäran villfors.'-*^ Celsius yttrande förtjänar att här beaktas som ett uttryck fiir en ledande kyrkomäns syn })å de aktuella straffrättsfrågorna. Inledningsvis anförde han en på dåtida Ijihelexeges byggd pliidering f()r den mosaiska riittens giltighet. De välgörande verkningarna av Ciiids lag fann han vidare vara l)evisade i ett rättshistoriskt exempel. Han påpekade hiir man »så här i Norden som annorstiides alldeles icke vetat att giva människoliv dess rätta värde ej heller dråp det utseende dråp i sig själv och till sin egenskap ftirtjänar. Det är med kristendomen och sedan Guds lag blivit hörd. som diidsstraff på dråp i lagen iir vordet infcirt samt dymedelst ordning och säkerhet i den borgerliga sammanlevnaden bättre vunnen». Men han anfiirde också en ytterst intressant rationalistisk argumentation till slöd för Guds lag: »Den senare frågan är vid detta tillfälle av ej mindre betydelse, nämligen huruvida den civila lagens ensamma åtgärd utan med vikt och sammanhang med Guds lag kan giira del tillräckliga intryck på naturliga människor, som avh()lle dem ifrån så grova och samhället skadande missgiirningar». Denna fråga vore lätt besvarad, när man besinnade människosamvetets beskaffenhet. De täta brott, vilka eiiujl »blotta civila fiirfattningar» dageligen fiiriivades. ehuru de nied de hårdaste straff, ofta till livet vore belagde. och det långt mindre antal av missgärningar, som i kristna samhällen bedreves emot de ovan anförda lagar, utmiirkte tydligen, hur det vanartiga miinniskosamvetet visste alt göra skillnad mellan Guds och människors domar. De senare uppväckte väl fruktan för straffet men med ett blandat hopp alt detsamma kunna undkomma. De förra p.p.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=