281 Borgarståndefs bcfihit 1 Ix^ri'nr.slaiulel upplästes dess la^iilskotts heliinkaiule lilrsla i^'angen den lö deeeinl)er 1778. Overlaggninf'ar kring beliinkandel iigde dä ieke nnn, men borgmästaren Ekström fiiredrog ett särskilt yttrande.*'"’ Detta är av intresse nr bade idéhistorisk oeh laghistorisk synpunkt. 1 del birsta hänseendet belyser det en argumentation, som vid denna lid kunde liiras trän en jurists sida gentemot den mosaiska rättens nniversalitet. I det andra hänseendet har det sitt intresse därigenom att ett antal ledamöter vid den senare behandlingen av de detaljerade förslagen till lindringar i M.B. pä en viktig j)nnkl ville ansluta sig till vad Ekström föreslagit. I sitt votiim anf(‘)rde han att han i huvudsak vore enig med de deputerade i ständels lagutskott. Men på vissa punkter ansäg han deras fiirslag till straff alltfiir stränga. Särskilt gällde detta dixlsslraffets bihehällande vid skyldskapsbrott syskon emellan och vid hor i de skyld-oeh svägerskapsleder som lagen omnämnt i M.B. 59:2, 8 och 4, liksom i det fall av dräp, som behandlades i 24:8. Han sad(‘ sig i ett iimne av sä mycket grannlagenhet som detta hava s<)kt en fast princip: »Del torde vara oemotsägligen den enda att vid stadgande av bestraffning lagen skall hava bir ögonmärke vad mer eller mindre verkan ett brott kan hava pä sandiiillssäkerheten». Efter denna grund hade han trott alt alla straff borde utmätas. Han frambiill uttryckligen: »Jctg luir i (illindnhct hdllit före (itt Ingen aldrig borde visa sig på den sidan au hämnd, emedan han då alllid vore orättvis, utan (dlena hava till syftemål den felandes förbättring och andras avskräckande att begå de fel. som lagen straffade-». Gentemot den mosaiska rättens tillämpligbet polemiserade ban i fiiljande vändningar: »Av mosaiska lagen har jag sä mycket mindre kunna hämta grund fiir mig, som jag icke funnit minsta jämlikhet emellan vära samtida seder och folk, med dem som den tiden belarvade en sädan bestraffning. Man kan inte visa luidvändigheten av en jämlik lagstiftning med vad inora ro^clniiissigt ägt rum lör dödsstraft' utdömt ouHgt 59; 2—5. Det kau anm;irka.s att enligt (den tyviirr bristfiilliga) avrättningsslatistiken hela antalet verksliillda dödsdomar under perioden 1749—1778 lör dråp iir e:a 80 oeh lör hlodskain e;a (10. Ho.p. 33:4- :w(>.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=