279 Prästeståndets hnjntskott Av Gustavs studie (iver barnamordet av den 13 oktober 1777 framgår att han räknade med att det svåraste motståndet mot ett avskaffande eller inskränkande av dödsstraffet skulle komma från prästerskapet. På denna punkt misstog han sig inte. Prästeståndets lagutskott visade sig hålla fast vid uppfattningen att den mosaiska lagens straffbestämmelser vore förbindande för alla folk och för alla tider.'* Men alldeles konsekvent var man inte. Den mosaiska rätten stadgade ju dödsstraff för trolldom. Lagutskottet ansåg med stöd bl.a. av bibeln att trolldom kunde förekomma. Men man stannade vid att med hänvisning till bl.a. Lidhers katekes föreslå att den, som överbevisades om detta brott, skulle diiinas till landsflykt. Vidbehandlingenav de i propositionen föreslagna strafflindringarna för vissa sedlighetsbrott fasthöll utskottet diiremot envist vid den mosaiska rätten. Dödsstraffet borde kvarstå. .\tt diklsstraffet också borde bibehållas vid barnamord vore grundat icke blott i Guds lag ulan också i det förhållandet alt detta straff injagade största skräck och avsky. Det framhiills därvid av ulskollet all hur säkra fängelser och tukthus än syntes vara. så kunde dock miijligbet att fly erbjuda sig tor fångarna. Man kunde därför inte räkna med att fängelsestraff skulle ha samma avskräckande inverkan på människorna som dödsstraffet. Som synes argumenterade man här pä samma sätt som borgarståndets lagutskott. Diiremot gick utskottet konungens proposition till mötes beträffande förslaget om dödsstraffets avskaffande vid mordbrand, rån och röveri sä till vida att det kunde vara tillräckligt om diklsstraffet användes i de fall att någon mist livet genom något av dessa brott. Bondeståndets beslut Hondeständet hade icke tillsatt något eget lagutskott. Ståndet antog emellertid den 25 november ett betänkande över proposiyttraiule över ev. inskränkningar av dödsstraffet se ovan s. 237) att hriinnmärkning skulle införas som ytterligare straff vid vissa kvalificerade stöldbrott. Det :ir belysande för vilka konsekvenser den äldre reformskolans rationalistiska om])rövning av avskriickningsmetoderna kunde få. .Se Ho.P. 185—19(). Ifrågavarande utlåtande är delvis tryckt hos K. Olivecrona, a.a., s. 45 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=