278 använt för alt motivera den tidlösa giltigheten hos Guds lag. Utskottet ansåg sig under åberopande av detta stöd i bibeln oförhindrat att föreslå ett annat straff än dödsstraff, och ville i likhet med propositionen att en barnamörderska skulle bestraffas med 30 par ris och efter uppenbar kyrkoplikt arbeta på kronans tuktbus i hela sitt liv, samt varje år på den dag brottet begåtts utställas vid en påle i halsjärn i två timmar och därvid straffas med ett par ris. Angående M.B. 22: 1 hävdade adelns lagutskott att hävdande av avvita kvinna eller av den, som ej fyllt 12 år, vore brott av samma svåra beskaffenhet som våldtäkt. Detta brott borde därför bestraffas på samma sätt. nämligen med högsta kroppsplikl och 2 års fängelse vid någon kronans fästning, med eller utan arbete. Dessutom skulle den brottslige förverka all sin lösa egendom, hälften till konungen, hälften till målsäganden. På denna punkt liksom beträffande 59 kap. 2, 3. 4 och 5 §§ förelågo vissa skillnader mellan åsikterna inomadelns lagutskott och borgarståndets lagutskott. Dessa skillnader ha emellertid icke den principiella betydelse att det är nödvändigt att referera dem här.*' Vad angår ställningstagandet inomadelns lagutskott i frågan omavskaffandet av diklsstraff vid mordbrand, rån oeh röveri och dess ersättande av viss kombination av frihetsstraff och kroppsstraff är del länkbart att Gustav ansett sig ha blivit bönhörd över hövan. Utskottet instämde med skärpa i kominpens uppfattnimj (dt mordbrand vore ett så (jrovt brott att dödsstraffet ej vore tillräckligt ntan (dt ett annat straff borde ntsättas. Men utskottet anknöt därvid inte till vedergällningsprincipen utan motiverade sin ståndpunkt med att det andra straffet borde väcka mera skräck och avsky. Här miitcr ett uppenbart uttryck för att man inom idskotlel tillägnat sig upplysningsideologiens och framför allt Beccarias syn på frihetsstraffets överlägsna avskräckningseffekt i jämfiirelse med dödsstraffet. Lagutskottet instämde i det förslag till straff som utsatts i propositionen, men ville dessutom (dt gärningsmannen skulle brännmärkas i pannan så (dt han lätt kunde igenkännas vid flgktd^ Beträffande rån och röveri anslöt sig utskottet till propositionens förslag. ® Ständerna enade.s nämligen om att motsätta sig ett avskaffande av dödsstraffet för de i M.B. 59: 2—5 iipjdagna brotten. Förslaget gick möjligen tillbaka jiå lagkommissionens tanke (i dess
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=