RB 10

277 sig Gustav anGude fiirslärkt vedergällning eller effektivare avskriiekning soin motiveringar f<")r diklsstraffets ersättande med frihetsstraff och kroppsstraff, kunde han icke påräkna gensvar från de politiskt ledande hland de ofrälse juristerna när det gällde hrolt, som uppfattades som särskilt allmänfarliga. Som vi skola se av adelsståndets ställningstagande var i själva verket reaktionen hos borgarståndets jurister på denna punkt sannolikt ett uttryck för en hland landets jurister tVirhärskande uppfattning. Denna konservativa åskådning hade ju också tidigare kommit till synes i lagkommissionens utlåtande iher konungens förslag till diklsstraffels avskaffande vid barnamord.’ På övriga punkter diir propositionen föreslagit att dödsstraffet skulle ersättas av' ett lindrigare straff tillstyrkte borgarståndets lagutskott bifall till propositionen. Då dessa förslag väsentligen inneburo ett lagfästande av leuteration.spraxis är delta icke ägnat att förvåna. Borgerskapets jurister torde såsom domare ha varit v:il birtrogna med denna praxis. Adelsståndets hKjutskott Adelns lagidskott avgav ett beliinkande,^ som på flera väsentliga ])unkler skilde sig från de uppfattningar, vilka framfilrts av borgarståndets lagutskott. \äd behandlingen av barnamordet erinrade adelns deputerade om att gällande stränga bestiimmelser icke varit tillräckliga feir all birhindra barnamord. De ansågo alt det borde finnas något biiltre sätt att bekämpa detta brott. Vid (ivervägande av frågan huruvida dixlsstraffet kunde ersiitlas med annat straff hade utskottet ansett det vara sin skykiighet att taga hänsyn till huruvida det strede mot Guds heliga ord att bestraffa någon, som förspillt miinuiskoliv, på annat sätt än med livets förlust. Utskottet hade lunnil att Guds heliga ord ej biljdes av Gud sjiilv vid det tillfälle då Kain slog ihjäl sin broder Abel och ville diirav draga den slutsatsen alt Gud hade anpassat straffen efter folkens lynne och beskaffenhet. Adelns lagidskott jiolemiserade atltså mot doktrinen om den mosaiska rättens giltighet med användande av samma exegetiska metod, som prästerskapet av ålder ' So ovan s. 211 ff. s Ho.P. i:i3—148

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=