272 de tre högre stånden. Detta är också högst naturligt, eftersom det gällde att i ett stort antal konkreta fall taga ståndpunkt till frågan huruvida ärelöshet vore en naturlig följd av handlingens moraliska karaktär. Bondeståndet följde för sin del troget konungens proposition med de konkretiseringar, som rådet givit i sitt yttrande. På en enda punkt markerade ståndet en självständig uppfattning. I de fall där 10 riksdalers böter skulle ersätta ärelöshetsstraffet borde böterna sättas till 33 rdr 16 sk. Även beträffande denna proposition lyckades man emellertid sammanjämka ståndpunkterna så att ständerna till sist kunde framlägga ett gemensamt beslut. Delta överensstämde i huvudsak med den kungliga propositionen och med de förslag till lagändringar, som framlagts i rådets utlåtande. DÖDSSTRAFFET.S INSKRÄNKANDE Den livligaste debatten uppkom givetvis vid behandlingen av konungens förslag om avskaffandet av dödsstraffet vid barnamord liksom vid ett flertal andra brott. Här är det berättigat att tala om skarpa motsättningar mellan å ena sidan en av upplysningsidéerna och konungens inflytande påverkad opinion inom adelns lagutskott å ena sidan, och majoritetsuppfattningen i de tre h()gre stånden å den andra, motsättningar, vilka berodde på djupgående skillnader i åskådning. Brytningen mellan de olika åskådningarna kommer på ett belysande sätt till uttryck i de utförliga betänkanden från respektive lagutskott, som lågo till grund bir de tre högre ståndens ställningstaganden. liorgdrstdndefs lagutskott Den 15 december 1778 voro ledamöterna i borgarståndets lagutskott färdiga med sitt betänkande angående ifrågavarande proposition.^ Konungens förslag till upphävande av M.B. 2: 1 om trolldom vann helhjärtat stöd av utskottet. Detta från forntiden härrörande namn och denna rubrik borde utgå ur lagen. »Alla slika brott av Guds heliga namn, dess ords och sakramenters missbruk, spådom och vidskepelse och signer! med den skada, som under naturliga medels användande kan åstadkommas» vore belagda med straff på andra ställen i lagen, framhöll man. * Bo.P. 270—286.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=