270 utskott hade insett att koiuingeii önskade en generell preskriptionstid oc'h betonade i sitt utlåtande att en uppdelning av ämnet i två frågor borde ske. Den ena gällde hnrnvida en person, som anklagats men befriats i brist på bevis eller på grund av att han anfört fullgoda skäl till sitt försvar, ånyo skulle kunna tilltalas om nya omständigheter uppkommit, som ftiranledde därtill. Den andra frågan gällde huruvida en viss tid borde utsättas inom vilken såväl kronans åklagare som enskilda målsägare skidle föra talan. 1 den första frågan framhöll lagutskottet att den, som en gång frikänts av domstol, ej ånyo borde kunna tilltalas i sådana måk där straffet var böter. Vid grövre brott, där straffet var kroppsstraff eller ännu strängare straff, skulle däremot ett nytt åtal vara tillåtet. 1 den andra frågan ansåg lagutskottet att både kronans åklagare och enskilda målsägare genast skulle instämma den, mot vilken de ville föra talan. Om tillräcklig bevisning ej kunde framläggas genast skulle åtal ske inom2 år från det brottet begåtts. Från denna tvååriga åtalspreskription borde man dock göra undantag bir vissa grova brott, som lagutskottet ingående exemplifierade, t.ex. smädelse mot Gud och avfall från evangeliska läran, birräderi och brott mot rikets säkerhet, lasteligt tal mot konungen, myteri och uppror, mordbrand, rån och röveri o.s.v. Regeln borde i övrigt gälla alla brott där strängare straff än bötesstraff var utsatt. Prästeståndets lagutskott skilde icke mellan frågan om rättsverkningarna av en frikännande dom och frågan om åtalspreskription. Dess förslag täckte sålunda båda frågorna. Åtalspreskription borde ej finnas vid brott, som i lagen belagts med diidsstraff eller kroppsstraff. utan åtal borde få äga rum när som helst oavsett att den misstänkte frikänts. Rrott där straffet endast vore böter skulle däremot kunna preskriberas inom en tid av ö år. Men inom denna tid (tydligen räknad från brottets begående) skulle misstänkt person kunna åtalas. Betänkandet från borgarskilda yttranden dels i original, dels i avskrifter i varje stånds protokoll med därtill hörande bilagor. Eftersom det alltså är lätt att i kiillmaterialet följa ärendenas l)ehandling hänvisar jag i det följande endast på mera viisentliga punkter direkt till resp. protokoll, ntskottsutlåtande, memorial eller särskilt yttrande. Därvid har jag i regel följt samma arkivserie, nämligen Bo.P. Alternativ serie följes av F. Ahnén, a.a. s. 190 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=