Kapitel 4 STÄNDERNAS REHANDLING AV REEORMEÖRSLAGEN Ständernas ställningstagande till reformförslagen torde icke i ringa mån ha försvårats genom att konungen icke tillät dem att tillsätta gemensamma utskott för beredning av svaren på propositioner i lagstiftningsfrågor och ekonomimål. Han medgav icke ens ett gemensamt ntskott för upprättande av' ständernas gemensamma svar på ])ropositioner om ändring i 1734 års lag.^ Detta fick till fiiljd att varje stånd utom bondeståndet tillsatte ett eget lagntskott. När ständerna skulle utforma sitt gemensamma svar måste därfö)!' på ett sent stadium av ärendenas behandling ett besvärligt sammanjämkningsförfarande äga rum. I det följande behandlas först de ur idéhistorisk och straffrättshistorisk synpunkt mindrebetydelsefulla propositionerna angående preskriptionstid i brottmål, moraliteten i lagen och inskränkning av iirelöshetsstraffet.- Preskripiionstid i brottmål Vad den förstnämnda propositionen beträffar avgåvos de utfiirligaste hetänkandena av adeln och prästerskapet.^ Adelns lag- * (i. I.andherf', a.a., s. 181—182. - Nedan i;ivna redogörelse bygger på de i riksarkivet bevarade ]>rotokollen inetl diirlill fogade bilagor (allegater). Jag betecknar i det följande adelsståndets protokoll med A.P., prästeståndets med P.P., borgarståndets med H.P. och bondeståndets med Bo.P. Diirest allegat till protokollet åbero- |)as betecknas detta genom att sättes före förkortningen ifråga. .\.B.P. är sålunda lika med allegat till borgarståndets protokoll. •'* På grund av det omstiindliga förfarandet vid utformandet av ständernas beslut föreligga nästan alla utskottsutlåtanden, ingivna memorial och siir-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=