2(58 f()r.svara sig. I propositionen om ärelöshetsstraffets inskränkning lades tyngdpunkten likaså på det lidande, som drabbade den ärelose, vilken vore utstött ur samhället även om straffet lett till hans bättring. Även dessa propositioner kunna alltså tillmätas ett icke ringa bevisvärde såsom uttryck för Gustavs egen uppfattning. Den andra förutsättningen för antagandet att Gustavs reformåskådning försköts från övervägande rationalistiska bedömanden till en mera fördjupad humanitär attityd är att hans motivering till d()dsstraffets avskaffande vid mordbrand, rån och röveri representerade en taktisk manöver. Skulle det kunna ledas i bevis att han verkligen menade att dödsstraffet borde avskaffas för dessa brott därför att de förtjäiuide ett hårdare straff än döden,®^ skulle slutsatsen bli att hans reformåskådning så till den grad saknade klarhet och sammanhang att det är omöjligt att tolka förskjutningen i hans motiveringar och ståndpunkter som uttryck för en förskjutning i hans åskådning. Ovan har jag emellertid försökt visa varför förslaget om dödsstraffets avskaffande vid mordbrand, rån och röveri med all sannolikhet är att uppfatta som en taktisk manöver, avsedd att ge Gustav vägledning vid fortsatta ansträngningar att inskränka dödsstraffet.®^ Se ovan s. 254. Det niå erinras om att han redan i sin studie 13/10 1777 tagit avstånd från vedergällningsprincipen. Se ovan s. 202 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=