265 främst ha bottnat i en humanitär reaktion. Ännu i sina kommentarer senare på hösten 1777 till lagkommissionens betänkande om barnamordshrottet godtog han dödsstraffet för barnamord. Hans reformförslag var dä —liksom i studien —att komi)letter(i ett i lag stadgat diidsstraff med ett hårt skamstraff för att skapa en starkare avskräckningseffekt. Han synes ha tänkt sig att henådningsvägen förhindra att dödsstraffet tillämpades annat än undantagsvis. Men i hans uttalanden vid den enskilda föredragningen den 17 oktober 1778 framträder mera klart en humanitär reaktion mot dödsstraffet såsom sådant. Denna reaktion är lika t3'dlig i propositionen omdödsstraffets inskränkande.’^ Xu ville han helt avskaffa diidsstraffet för barnamord och starkt begränsa dess tillämpning för andra brott. Härvid erbjlid den äldre reformskolans motivering att frihetsstraff kombinerade med skamstraff hade en starkare avskräckningseffekt än dödsstraffet ett välkommet argument. Det förefaller också sannolikt att han själv trodde att detta argument var hållbart. Eljest skulle han väl knappast ha vågat taga ansvaret för att ersätta dödsstraffet inte bara vid barnamord utan också vid så allmänfarliga brott som mordbrand, rån och riiveri med en kombination av kvalificerade frihets- och skamstraff. k]tt ytterligare indiciumpå att en förskjutning i Gustavs reformåskådning ägt rum under perioden ifråga utgör argumentationen i propositionernaominförandet av en preskriptionstid i brottmål, om moraliteten i lagen och om ärelöshetsstraffets inskränkande. Uppslagen till dessa åtgärder konimo med all sannolikhet från den äldre reformskolan. Men inom denna anfördes väsentligen rationalisliska motiveringar som stöd för reformkraven. Argumentationen i propositionerna är alldeles övervägande präglad av humanitära motiveringar. Även i hans cirkulär av den 1 november 1778, där ■* I propositionen sades ju bl.a.: »Det är en plikt och en sruncl, varifrån en lagstiftare icke bör vika, att så vitt möjligt :ir s[)ara människobkxl, men icke äro de många dödsstraff, vilka uti detta rikets lag äro utstakade, grundade på denna princip. Fåfängt tages exempel häremot av Guds teokratiska lag. Den som vill och kan känna religionens sanna och välgörande grunder och den lycksalighet miinniskosliiktet äger riitt att njuta på jorden och i det samhället det lever, igenfinner sitt misstag» . . .
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=