264 ständerna ett visst upplysningsvärde.'^ Von Fersen synes icke ha tillmätt reformförslagen någon betydelse. Angående konungens motiv kan man ytterligare våga säga. att han troligen icke influerats av Beccarias lära om att dödsstraffet stod i strid med samhällsfördraget. Något somhelst uttryck fiir ett inflytande från denna lära finns nämligen icke i de källor, där hans personliga ståndpunkter kunna antagas framträda.’® Frågan huruvida hans motiv till dödsstraffets inskränkande (ivervägande lågo på det humanitära eller rationalistiska planet synes kunna besvaras så att hans reformåskådning sannolikt undergick en viss förskjutning från rationalistiska till humanitära motiv under hösten 1777 till hösten 1778. I oktober 1777 hade han övervägande bedömt barnamordsbrottet under inflytande av den äldre reformskolans rationalistiska synpunkter — även om han lade i dagen en påtaglig självständighet vid tilllämpandet av dess avskräckningsdoktrin på just barnamordsbrottet. Den vid denna tidpunkt tillkomna studien bygger ju i det väsentliga på den effektivitetsargumentation, som trots de ofta patetiska tonfallen präglar Montesquieus, Beccarias och Voltaires arbeten. Men när Gustav genomutredningsarbetet kring barnamordsbrottet föranleddes att tränga djupare in i den straffrättsliga problematiken förefaller det som om en redan i hans studie tydlig antipati mot dödsstraffet växte upp till en djup motvilja, som tycks 75 Prcdrik .\xcl von Fersens historiska skrifter, ed. Klinckowströin. 4. 1869, s. 48. Nämligen i studien av 13/10 1777, hans kommentar till lagkommissionens förslag angående åtgärder till förebyggande av barnamord samt hans uttalande till protokollet vid den enskilda föredragningen den 17/10 1778. Det bör anmärkas att Gustav efter statsvälvningen infört den praxis att diskussionsprotokoll i rådet endast fördes i den avdelning, som behandlade justitieärenden, och att dylika protokoll icke fördes vid enskilda föredragningar inför honom. Detta förklarar varför rådets yttranden över hans reformförslag inhämtades i form av protokoll från sammanträden i justitierevisionen, vilka sedan sammanfattades till betänkanden bilagda propositionerna. Denna praxis belyser ju också den vikt han fäste vid sina uttalanden under föredragningen den 17/10. ” Det må erinras om att hans principiella avståndstagande i studien den 13 oktober 1777 från dödsstraffet, som han väl ville ha kvar i lagen men omge med så starka restriktioner att det aldrig tilliimpades i praktiken, gällde just barnamordsbrottet. 76
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=