263 Att diskutera orsakerna till denna konungens återhållsamhet skulle Hira för långt in på alhnänhistoriska frågeställningar."*’ Hår må endast konstateras att han väl vidtog åtgärder för att i hhiropa ge publicitet åt sin insats som strafflagsreformator, men att det inte finns några tecken på att han tillgripit den typ av bedräglig propaganda, som Katarina 11”^ excellerat i, eller upprepat sitt fcirsök i samband med tillkomsten av 1774 års tryckfrihetsinskränkning alt vilseleda upplysningsmännen i Europa om reformens verkliga innebörd."- Något avgörande motiv till strafflagsreformen kan sålunda knappast hans önskan att framstå som filosof på tronen ha utgjort. Fiir att i övrigt bestämt taga ställning till frågan om hans motiv till reformåtgärderna är källmaterialet icke på alla punkter tillräckligt. Särskilt är det samtida hrev- och memoarmaterialets bristande upplysningsvärde besvärande."’ En av orsakerna till att hrevmaterialet inte givit någon belysning av delta problem kan vara att reformlVirslagen inte i sliirre utsträckning framslodo som allmänpolitiskt kontroversiella."^ På den punkten har Axel von Eersens föraktfulla avfärdande av konungens reforminitialiv såsom allenast ett sätt att sysselsätta Eli orsak kan ju ha varit att hau fann reformaktionen misslyckad eftersom lian inte på lånjtt när lyckades genomdriva de för honom viktigaste ])rincii)iella nyheterna. .Se nedan s. 2St) f. ■' Se ovan s. 72 f. S. Hoherg. a.a., s. å.ä ff. '■'* .lag har genomgått de i H. Hennings. Gustav III, källförteckning njiptagna tryckta hrevsaniliiigarna och incmoareriia men endast i .åxel von Fersens skrifter pätriiffat ett uttalande ägnat att belysa hnr samtida iakttagare bedömde konungens motiv till reforminitiativen. Vidare har jag — utan att antriiffa andra uttalanden :in det av (’.rentz —genomgått gustavianska handskriftssanilingen i IM .H. Stickiirov frän år 1778—1779 i andra brevsanilingar — se 15. Hennings ovaniuimmla kiillförteckniiig — ha ej heller givit resultat. Måhiinda skidle mer ingående arkivforskningar kunna frambringa ett material till belysning av Gustavs motiv. Sådana bar jag dock ansett falla utom ramen för denna riitlshistoriska uppgift. Gustav bade ju också aktat sig för att väcka en eventuell opposition genom att jmblicera barnaniordscirkuhiret före eller under riksdagen. Denna författning, som konungen på grund av \ail som fiirevarit i lagkommissionen och rådet kunde befara bli omtvistad, offentliggjordes försiktigtvis (se ovan s. 2291 först efter riksdagens slut.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=