261 GUSTAV III:S MOTIV TILL REFORMINITIATIVEN Alt redof'iira fiir ständernas behandling av och slutliga ställningslagande till propositionerna är en uppgift fiir sig, vilken skall iipi)lagas i följande kapitel. Sedan källmaterialet angående förberedelserna till strafflagsreformen nn diskuterats är det anledning alt först upptaga vissa frågor angående Gustavs motiv till hans initiativ för en strafflagsreform. En ovan ställd fråga är hiir länge Gustav hyst planer på att genomföra en mera vittomfattande strafflagsreform i upplysihngstidens anda. Hade han umgåtts med djdika planer redan under sin första tid som regent —kanske rentav medan han ännu var kronprins? Eller ha dessa planer tillkommit filrst under perioden 1777—1778, då han förberedde barnamordsplakatet? Reth Hennings har papekat att konungen under flera år före sitt initiativ vid 1778 års riksdag umgåtts med planer på en lagstiftning om fri religionsutcivning för främmande trosbekännare. Man skulle då kunna föreställa sig att detsamma varit fallet beträffande strafflagsreformen —att initiativen under åren 1777— 1778 utgjorde resultat av överväganden, som under lång tid mognat till handling. Men källorna ge icke stöd för en dylik uppfattning. Väl hade han som sin fcirsta regeringshandling avskaffat tortyren, och väl hade han sedan oktober 1777 alltmer energiskt engagerat sig för en reform av lagstiftningen mot barnamord — en åtgärd, som sviillde ut till en allmän strafflagsreform. Men i källorna från perioden 1772 till 1777 finns det inga tecken på att han omfattade de straffrättsliga reformfrågorna med något större intresse. Frånvaron av alla utredningsinitiativ är särskilt belysande. Om man här vågar gilra en tolkning e silentio —som kan vara berättigad för en tid med så rikt flödande källmaterial —skulle denna bli att Gustav först år 1777 började intressera sig närmare för dessa frågor.®** Att han ännu år 1774 kände en viss osäkerhet inför dem Gustav III, s. 83. Det är betecknande att det var justilierevisionen — icke konungen — som år 1773 tog initiativet till det förslag om åtgärder mot barnamordsbrottet, som då icke kom att leda till lagstiftning. Se ovan s. 207 ff. 66
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=