258 brottstyper. Out konungen nu ville välja ut vissa särskilt grova brott, soin på grund av »sin grovhet och myckna ondska hirtjänade ett hårdare straff än döden», varför just mordbrand, rån och röveri? I propositionen talades icke om dessa brotts samhällsfarlighet utan endast om deras grovhet och ondska. Konungen hade lätteligen kunnat presentera åtskilliga andra brott, som enligt tidens åskådning voro än grövre och uttryck fiir en än ondare vilja — t.ex. smädande av Gud, förräderi och nidingsmord —och där alltså gärningsmannen än mera förtjänade ett härdare och mera kännbart straff än döden. Men Gustav valde att sammanställa tre särskilt svåra våldsbrott riktade mot både liv och egendom. Detta ger anledning antaga att hrotten utvaldes därfcir att de såsom hotande både liv och egendom hos de enskilda medborgarna voro tillräckligt avskydda för att man inom alla fyra ständerna skulle reagera positivt inför hans vedergällningsmotivering, medan de å andra sidan icke tillhörde de svåraste brottstyper, där dödsstraffet uppfattades såsom självklart. Om denna tolkning av Gustavs förslag till dödsstraffets avskaffande vid mordbrand, rån och röveri är den riktiga ■—• och den synes mig vara den enda tänkbara —var förslaget alltså både ett uttryck hir en högst raffinerad politisk taktik och för en bestämd föresats att vid tillfälle fullfölja strävandena att inskränka diidsstraffets tillämplighet. Ihi fråga av visst intresse är vidare varifrån uppslaget kommit till regeln att livstidsfången i vissa fall skulle avstraffas med kroppsstraff på varje årsdag av brottet. Fiirslaget stod i bästa överensstämmelse med Beccarias krav att det livstida frihetsstraffet skulle vara så utformat att fången tjänade som avskräckningsobjekt. Men Beccaria hade icke själv föreslagit regeln. Den hade i själva verket införts i Sverige genom K.F. 16/7 177(5 om straffets skärpande för frälsebönder, torpare och drängar, vilka »i uppsåt att hämnas fiirmenta oförrätter eller att stjäla, av stadgat råd, i försåt söka att avhända deras husbondefolk livet».®^ I förordningen stadgades, förutom kro[)psstraff med 82 par spö för mannen och 24 par ris fiir kvinnan, tre slag av paret, och att mista äran, ett eller flera års straffarbete på fästning allt efter brottets grovhet och den brottsliges arghet. Dessutom (',it. efter Modée a.a. .s. 621.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=