2Ö5 fiiUat livstids fänj^else och kroppsstraft' såsom hårdare ;in diulcn. F(")r en upplysninf^slidcns människa, som ställde sig tvivlande till läran om det eviga livet, måste dock dödsstraffet ha tett sig som det hårdaste av alla straff. h\)r en livstidsfånge fanns jn alltid hoppet om benådning. Xn sknlle man kunna tiinka sig att Gustav på denna punkt tagit siirskilt intryck av Becearias tes om det livstida frihetsstraffets hårdhet.'’’^ Men Becearia motivei'ade detta straff icke med dess hårdhet för den diimde iitan med att det hade större avskräckningseffekt än dödsstraffet. Gustav anfiirde emellertid icke någon dylik rationalistisk motivering; han uttalade alt dessa brott genom sin grovhet och myckna ondska förtjäiuidc ett hårdare och mera kännbart straff än diklen. Han framfiirde alltså en vedergiillningsmotivering. Men detta stod i den bestiimdaste motsats till den samtida upplysningsfilosofiens lära.’’^ Gustav bade själv i överensstiiinmelse med denna fiirklarat att han såg straffets ändamål snarare vara att avskräcka iin att vedergälla.'**’ Icke heller möter annorstädes i källmaterialet något uttryck fiir att Gustav skulle ha godtagit vedergällningen som straffets primära ändamål. Men hiir har han anfiirt den som ciuUi motivering fiir reformförslaget. Den enda rimliga fiirklaringen till hans betonande av livstidsstraffet såsom hårdare än diklsstraffet liksom till att han byggde sin motivering ])å vedergällningstanken synes mig vara att han inte menade vad han sade.^^ Källmaterialet klarlägger utan varje tvekan att han vid denna tid var besluten att starkt inskränka diidsstraffets tillämpning. Men för att kunna göra detta måste han kunna anfiira motiveringar, som hade utsikt att vinna gehör hos ständerna. Beträffande barnamordet utvecklade han en på upplysningslärorna —och särskilt Becearia —byggd argnmentation, där han sköt den påräkneliga större avskräckningseffeklen Se liäroin ovan s. 50. .Se ovan .s. 92 ff. 1 sin studie lo/lO 1777. .Så iiven i talet till stiinderna vid plenum plenoruin .31 K) 1778. B. Hennings har trots sin i grunden påfallande positiva bedömning av (iustav 111 ])å ett myeket klargörande siitt betonat hans beniigenhet för dubbelspel och vilseledande om sina egentliga avsikter och motiv. Se hennes Gustav III. s. 95 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=