249 Även i denna frå^^a torde Gustavs iippinärksainhet pa behovet av en reform ursprungligen ha väekts genom Beeearias arbete. I detta ägnas ett helt kapitel åt ärelöshetsstraffet, oeh Beccaria anstränger sig att visa att det är förkastligt att tillämpa detta straff på brott, som enligt allmänt gällande moralisk uppfattning icke är vanhedrande.^- Men det är att märka att Beeearias argumentering här —som så ofta eljest —är rationalistisk. Om giirningar, vilka i sig sjiilva varken :iro goda eller onda utan alldeles indifferenta, förklaras för ärelösa, har detta den följden alt de gärningar, vilka samhällets väl och bestånd fordrar att de anses iirelösa till sin natur, snart upphöra att så anses, anför han hl.a. som motivering hir sin ståndpunkt. Gustav upptog emellertid varken detta eller andra av Beccaria anfiirda argument idan framförde friimst humanitära motiveringar, som grundades på medkänsla med de till ärelöshet dömda. Särskilt fäste han uppmärksamheten på svårigheterna fiir dem att försörja sig därför att andra människor sågo på dem med hat och avsky. I delta uttalande ligger ju innefattat den tanken att ärelöshetsstraffet var förkastligt därfiir att det fiirsvårade brottslingens återbördande till samhället. 1'ttalandet är av intresse också ur den synpunkten alt det utgör ett av de få exemplen på att förbättringstanken skymtat i propositionerna eller under riksdagsbehandlingen av 1779 års strafflagsreform. Den viktigaste propositionen var emellertid den som gällde dödsstraffets inskränkande. I dess inledning anförde konungen i huvudsak samma synpunkter, som han framfiirl vid den enskilda föredragningen den 17 oktober och vilka utgjorde en utveekling av hans slåndpunklstaganden i studien av den lö oktober 1777.^'^ Han övergick sedan till att behandla diidsstraffets avskaffande vid vissa bestämda brott. Därvid fiirklarade han att M.B. 2: 1 om trolldom, såsom varande allenast »ett orinuueligt brott av papistiska inbillningar diktat och uti alla upplyste regeringar icke ens i lagstiftningen nämnt» ieke kunde och borde bli siir.skillc l)ötcr, såsoni svarande emot det straff av iiraiis fiirlust, som förbrytåren liittills efter lagen måst vidkiinnas, oeh vilka böter riksens råd i underdånighet hålla före kunde till tio riksdaler specie utsättas» . . . ■*- Hecearia, a.etk, (aip. X\'I11. .Jfr riksrådets jttrande. .Se ovan s. ‘iO.'J f. oeh L>;j() ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=