247 lumieres».^-’ Både Beccaria och Voltaire vände sig energiskt mot regeln alt brottslingar eller äretösa icke sknlle få höras som vittnen. Delta borde medges i sanningens intresse. Förklaringen till denna deras ständpunkl är emellertid att de voro anhängare av en friare bevisprövning. Gustav 111 ansåg tvärtom att »de som av lagen oskickelige ansedde iiro att vittne bära, såsom menedare, billoge lagde, ärelöse personer med flera», inte borde få luiras för att bringa ljus i målet. »En sådan upplysning grundar ofta en bevisning och verkar i sin mån till den anklagades fällande, då likväl sådana personers frejd, gjorde gärningar samt förhållande emot den anklagade, borde ej mindre från upplysnings givande än vittnesmål dem utestänga». Här tog Gustav alltså avstånd ifrån en inom upplysningsfilosofien omfattad mening. 1 konungens proposition om att andra brott icke skulle beliiggas med straff av ä r a n s f ö r 1 u s l än de, »vilka uti sig .själva innefatta infamie eller nedrighet och skam», framträder på ett särskilt tydligt sätt de humanitära motiven till reformen.^’’ Gustav sade sig bland de många nådeansökningarna ha haft anledning att fästa en särskild uppmärksamhet vid den mängd av dylika hcineskrifter, vilka gällde ärans återfående. Det hade »fiirekommit Kungl. Majestät ganska ömt att bland dess undersatare finna en myckenhet av ärelöse personer, vilka igenom den av lagen undfådde stämpel blivit skilda från sambället, av andra skydde och halade, samt därigenom försatta likasom i en nödvändighet alt, om de ej velat övergiva livet, med stöld och tjnvnad söka sin bärgning». Gustav sade sig även ha erfarit att bland dem även funnits sådana, som fallit in i oftast svårare nya brott, då de inte fått eller kunnat, ehnru med förbättrat sinne, förtjäna sig födan. Detta hade då skett endast för alt de skulle kunna uppehålla livet »av fångförläringen» och för att i fängelset äga en bostad. Konungen sade sig vidare ha betraktat detta med synnerligt medlidande och trott sig göra en välgärning emot mänskligheten genom alt icke för mycket hålla tillbaka sitt för mildhet 3“ A. cd. s. 89. « Cit. efter A. A. P.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=