246 1 propositionen angående moraliteten'^'^ i lagen ntgiek konungen 1'ran regeln om angivares straffrihet lör delaktighet i brott, vilken han ansåg strida mot ärlighet och 1'örtroende i borgerliga umgänget. Däremot strede också det lorhållandet att nära anhöriga linge böras mot varandra i vissa brottmål liksom att menedare eller ärelösa perst)ner finge höras för alt bringa ljus i dylika mål. Konungen föreslog att »vad anmärkt är och i lagen kan finnas ländande till uppmuntran för angivare, till störande av ärlighet och förtroende samt sådana medborgerliga dygder, vilka böra utmärkta svenska folket, må från lagen uteslutas». Han upplyste, att han inhiimtat rådets yttrande; i detta hade rådel f(')reslagit att R.B. 17:9 skidle idgå ur lagen eller »därhän förklaras alt icke något jävigt vittne eller föräldrar och barn, äkta makar eller syskon emot varandra måge idan ed börasDe särskilda meningar. som i radel yppats i frågan, redovisades i bifogat protokoll från den 27 oktober. Det beroende av Beccaria, som framträtt redan i konungens studie av år 1777 angående straffet för barnamord, synes bär komma till uttryck i hans avståndstagande från regeln att en angivare befriades från straff lT)r delaktighet i det angivna brottet. Beccaria hade med stö)rsta skärpa avvisat denna regel såsom stridande mot det allmänna förtroendet i samhället.^® tiuslavs motivering är densamma. Men hans fiirslag i (ivrigt synas bygga på en självständig tolkning av denna ståndpunkts principiella innebiird. Beccaria hade visserligen inte uttalat sig i frågan om anhiirigas vittnesmål mot varandra, men^’ollaire hade i sitt arbete »Prix de la justice el de rhumanité» av år 1777 utryckligen fiirordat alt de skulle få hiiras »parce qu'ils peuvent donner des Sc A. .\. P. Det niå anmärkas att arkivserien ifråga innehåller såväl propositionerna som rådets betänkanden samt avskrifter av protokollen vid de sammantriiden i juslitierevisionen, då rådet tagit ståndpunkt till konungens förslag. •'*' R. B. 17:9 stadgade: »I de saker, som å liv gå, och andra svåra l)rottmål må domaren höra den, som jävad iir, utan cd, där anledning är, att diir med ljus i saken få: dock ej föriildrar och harn, äkta makar, eller syskon, emot varannan, där saken ej av synnerlig vikt och svårhet ;ir.» Se Beccaria, a. ed., Gap. XIV.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=