241 irtuiif(')i(les konkrola och detaljerade ställniiigslagandeii till lagkoniinissionens nirslag med av rådet gjorda tillägg. Beträffande trolldomsbrottet i M.B. 2: 1 gav rådet uttryck åt en än mera radikal ui)pfattning iin lagkommissionen. Rådet förklarade att dä »detta brott innefattade i sig en orimlighet i anseende till dess varelse och endast vore grundat i en forntida vidskepligbet, som nu vid en mera upplyst tid försvunnit» ville rådet tillstyrka att denna paragraf alldeles skulle utgå ur lagboken. Lagkommissionen hade icke yttrat sig om M.B. 6: ä om den som i ont uppsåt diktar eller sprider kring landet falska rykten, som riira rikets siikerbet. eller kommer därmed bidler och oväsende åstad. Rådet ansåg att dödsstraffet kunde idgå ur denna paragraf av den orsaken att »det däri nämnda brott är så generelit utsatt och på intet sätt determinerat i anseende till sin rätta beskaffenhet utan kommer helt och hållet an på domarens begrej)p och gottfinnande, vilket i grova brottmål, som å liv gå, synes eftertänkligt att tillåta.» Dödsstraffet borde därför ersättas med landsflykt, spö eller fängelse. Detta rådets fiirslag är originellt så tillvida all bär framträder ett krav på dödsstraffets avskaffande, icke därför att straffet uppfattades såsom för hårt eller numera obehövligt utan därför att själva brottsbeskrivningen icke (iverensslämde med rättssäkerhetens krav. Rådet upptog icke lagkommissionens förslag om avskaffandet av dtklsstraffet IVu’ den som hade vetskap om att förrädiska slämplingar voro a färde, men icke uppdagade dessa. k]j heller ville rådet begripligt nog — avskaffa dödsstraffet fiu' »lasteligt tal mot riksrådet». Betriiffande M.B. 7: 1 om falskmyntare ville Bielke avskaffa det dödsstraff, som i stadgandet utsattes fö)r dem, vilka anförlrotls myntning. Övriga rådsmedlemmar ansågo att detta brott angrepe den allmänna säkerheten i så hög grad att de icke kunde tillstyrka en ändring i lagen. Beträffande tvegifte i M.B. 9: 1 anftirdes att detta brott icke på många år blivit till livet straffat och alt det, så länge 1756 års Kungl. förordning om leuteration vore gällande, knappast skulle bli ansett med livsstraff. Rådet föreslog därför att livsstraffet skidle borttagas ur denna paragraf och all de brottsliga 16
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=