238 någon ändring i IM.B. 59 angående blodskam och lägersinål i lorbjudna leder »helst då till oordningar därnlinnan givas så lägliga tillfällen». 1 den mån straffnedsältning till högsta kroppsplikt horde äga rnm vore det enligt kommissionens nppfattning liimpligt att begränsa detta till styvbarn och halv släkt. Slutligen förklarade sig lagkommissionen avstå ifrån att yttra sig om stadganden om dcidsstraff givna i annan lagstiftning än M.B., däribland nämndes särskilt förbrytelser mot hankoverket och postens säkerhet samt mot krigs- och sjöartiklarna. Dessa mål rtirde nära den allmiinna säkerheten, och Kungl. MaJ;ts befallning att yttra sig om d()dsstraffets avskaffande sträckte sig icke vare sig till dem eller hovartiklarna. Samma dag som lagkommissionens utlåtande avgavs."^ d.v.s. den 22 oktober, tog rådet ställning till den fråga om »moraliteten i lagen», som konnngen ansett ha blivit aktuell genom angiveriet Två särskilda yttranden avgåvos inom lagkommissionen, vilka i protokollsnidrag bifogades dess utlåtande. Rådmannen Prinzcll anslöt sig i varsamma formuleringar till Gustavs huvudtanke att andra straff än dödsstraff kunde medföra större avskräckningseffekt än detta. Hiiri instämde revisionssekreteraren von Troil. .\ssessoren Zcllen framförde följande uppfattning om den mosaiska rätten: »Den heliga skrift trodde assessoren icke heller föreskriva värtlslig överhet all uti borgerlig regering stadga straff cgentcligen efter gärningars in- \ärtes moralitet, utan fastmera riitta sina bestraffningslagar efter samhällets borgerliga niidtorft, och icke utvidga sådana lagar, så vitt som Gud sjiilv endast för sin teokratiska styrelse förordnat, i synnerhet, som flere teologer äro skiljaktiga, huruvida vad i Moses höeker säges om dråpare och andra slags brottsliga, att deras blod skidle utgjutas, att de skidle döden dö med mer, bör förstås såsom en befallning till andra att verkställas, eller oek bemärker endast en hotelse och föresikt att vad den brottslige hända skulle. Och då slik skiljaktighet i meniugarne härutinnan förekommer tyckes nu nådig och mild iiverhet hava större skiil och trygghet att spara så många miinniskoliv, som utan fara för allmänna säkerheten kunna tålas, då ock ofta ett annat straff torde bättre avhålla ifrån brottet, lända andra till större varning, och ändå tillika kunde stänga missdådaren ifrån lägenhet, att vidare skada göra.» Revisionssekreteraren Kinninmundt instämde i detta yttrande, som ju hade en tydlig spets mot kommissionsmajoritetens åberojnuule av Guds lag och uttryckte en på upplysningsideologin grundad uppfattning. .\lltså ansiöto sig fyra medlemmar av lagkommissionen till konungens princip.ståndj)unkt. (Lagkommissionens utlåtande och de särskilda yttrandena finns i allegalerna till ridderskapets och adelns pleniprotokoll vid riksdagen 1778—7!).)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=