237 vai^ade koniinissionen icke lillslyrka iiaj^oii iindriiiif i lagens bokslav »varigenom de lukliga larhågor den medför snarligen skidle kunna lorloras» utan föreslog att med de brottsligas avstraffande skidle förhållas på samma sålt som hil tills, d.v.s. man skulle nedstilla straffet alltefter omständigheterna. Beträffande del nrganda dödssirtdfel för stöld ville Itigkommissionen frtunföra fiirslag om långtgående slrtiffnedsällningar. Kommissionen framhöll att »dens vanart som för ljuvnad flera gånger blivit avslraffad år så uppdagad tdt något pinligt straff svårligen vidtire kan hjiilpa, dock som utvägar gives att nyttja en sådan skadelig medlem till något gagn och tillika sätta honom ut ur stånd att med sin vanart vidare förföra samhällets säkerhel» så hade kommissionen iivervågl, om man icke genom något annat sätt än dödsstraff kunde avstraffa en dylik skadlig miinniska. Kommissionen hade stannat vid att ersätta dödsstraffet i M.B. 40: 3 fiir tredje resan stöld, dår det tillgripnas vdirde steg till 100 daler, med 20 ])ar spii och sex års arbete vid någon fästning. Diklsslraffet vid fjärde resan stöld skulle ersättas med 40 par spö) och livstids fängelse. Samtidigt ville emellertid lagkommissionen inföua brännmärkning. ICftersom en dylik tjnv inte skulle kunna tiinkas komma under något pardonsplakal borde han lirännmjirkas i pannan, innan han bortfördes till fästningsarbetet, så all han i händelse av rymning lätt skulle kunna igenkännas och återhämtas. På anförda skäl ville lagkommissionen också fö>reslå alt 41:2 om delaktighet i stöld, 42:2 om nidingsslö)ld samt 40:1 om kyrkotjuvnad skulle avslraffas med kroppsstraff, dock med den skillnaden att uppbördsmän icke skulle briinnmärkas ulan ställas vid skampålen. Beträffande dö)dsslraffet i äO: 1 för dubbelt hor fann kommissionen »i anseende till den oordning det skulle åstadkomma, slridande mot Guds bud och S\eriges urgamla lagar och stadgar, samt den kallsinnighet mot barnen och deras uppfostran, som sådana brott medföra »det mycket betänkligt att helt och hållet biresla avskaffande av dödsstraffet. Det borde få ankomma — .som hittills — på den leuteralionsråttighel, som tillkom hovrätterna och ö)verrålterna att efter omständigheterna i målet förskona de brottsliga från livsstraffet. Av samma skäl vågade lagkommissionen icke heller föreslå
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=