234 som skyldig, i vilket fall bättre är fria än fälla, alllsä funno deras excellenser ingen betänkelighet möta, att en, som varit anklagad för något brott, större eller mindre, och vid ingendera domstolen kunnat med mera än halvt skäl besväras, må alltid sedermera vara fri, varav följer, att den, som på fulla skäl blivit befriad så mycket mera bör få njuta sin en gång vunne befrielse tillgodo. Uti denna mening instämde även hans excellens, herr riksrådet friherre Falkenberg, men med den skiljaktighet, att hans excellens höll före, det en sådan befrielse ej bör sträcka sig till brott, som gå å liv, utan endast till förbrytelser, som angå äran och kroppsstraff.» Som synes vann konungens initiativ, som uppenbarligen grundades på Beccarias reformkrav,-’ föga förståelse hos riksråden. De begränsade sig väsentligen till att överväga frågorna huruvida en för brott tilltalad men frikänd ånyo finge åtalas fiir brottet och vilken betydelse den i målet förebringade bevisningen skulle tillmätas vid en dylik mera begränsad åtalspreskription. Konungen hade emellertid haft i tankarna en allmän åtalspreskription efter viss tid. Man kan gott förstå riksrådens tveksamhet; de hade ju inte haft möjlighet att sätta sig närmare in i fragan eller fått någon vägledning genom ett ställningstagande från lagkommissionen. Denna myndighet hade emellertid sina egna svårigheter. Den 21 oktober —alltså samma dag, som frågan remitterats-'^’ —sammanträdde den för att nästa dag avge sitt yttrande över det vittfamnande reformförslag konungen fört fram genom att allmiint ställa frågan, i vilken utsträckning dödsstraffet kunde inskriinkas. Med vilken motsträvighet kommissionen så hastigt tog ståndpunkt i en så svar fråga helyses av yttrandet, som blev av grundläggande betydelse som utgångspunkt för reformförberedelserna. Rädet anknöt nämligen till detsamma i sitt yttrande och konungen byggde sedan till stor del sin proposition om dödsstraffets inskränkande på lagkommissionens och rådets förslag. Inledningsvis avgav lagkommissionen en tämligen oförblommerad protest mot konungens sätt att handlägga ärendet. Den anförde: »Genom nådig befallning i dag förmiddagen har Eders .Se nedan s. 245. -■a J. R. prot. 21 10 1778.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=