232 Gustav tog vid samma tillfälle upp frågan om angiveriet i samband med förbudet mot brännvinsbränning — angivare befriades fran straff för egen civerträdelse av förbudet, vilken regel han vid ett rådssammanträde den ä november 1772 funnit strida mot den moralitet, som borde finnas i en lag. Tydligen präglades hans reaktioner på denna punkt av Heccarias kritik mot premiering av angiveri.-^ Han uppdrog åt rådet att upptaga frågan om moraliteten i lagen och att därvid även behandla spörsmålet huruvida vissa nära anhöriga borde få höras mot varandra i grova brottmål. Rådet skulle utmärka alla de lagrum, som vore att beakta, varefter konungen avsåg att hcira ständerna i frågan. Von Höpken refererade konungens uttalande i justitierevisionen den 21 oktober, varefter diskussion följde.-^ Först upptogs frågan omdödsstraffet bir barnamord skulle avskaffas. Riksråden von Höpken, Hjärne och Posse, som tidigare icke deltagit i beredningen av barnamordsfrågorna. instämde med konungens principståndpunkt och anslöto sig till dennes förslag om dödsstraffets ersättande med ett kombinerat frihets- och skamstraff. De övriga riksråden. Ribbing, von Stockenstnim. Rielke, von Hermansson. Beck-Friis, von Schwerin. Falkengren. Wrangel, Falkenberg och Bunge, intogo i sak samma ställning. De yttrade att »evad de förut anfiirt och än vidare kan anföras till bibehållande av diidsstraffet äro likväl de av Hans Kungl. Maj;t gjorde anmärkningar av största vikt»: fortsättningsvis framhiillo de att dödsstraffet icke förmått hindra barnamord, att detta brott fastmera tagit överhanden, att andra kristliga folkslag förvandlat dödsstraffet uti ett tjänligare och mera avskräckande med nytta bir religionen och miinniskokärlek, i det att barnamord blivit mindre gängse och mänga oskyldiga barns liv räddats »ett ämne. som riksens stäudär lära taga under så öm överläggning, som dess grannlaga natur fordrar». Frågan om inskränkande av dödsstraffet i övrigt funno riksråden vara av så stor vikt att de föreslogo att lagkommissionens yttrande skulle inhämtas. Gustav, som .själv kommit in till överläggningen gav sitt samtycke härtill; remissen avfattades så att -■* .Se niiniiare nedan s. 24(5. -■* .I.R. prot. 21 10 1778. Rådet sammanträdde därvid — liksom vitt övriga tillfällen då det yttrade sig över konungens förslag — in pleno.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=