2;n Sveriges lag äro utstakade, fann Kungl. Maj;t icke härleda sig från denna grund. Kungl. Maj:! föreställde sig, att det torde anses grannlaga och betänkeligt att röra vid denna fråga för ett rikets stånd, soiu kunde falla i den tanka att religionens regler därigenom hleve lidande. Men religionens regler och dess sanna samt välgörande grunder vore icke ett och detsamma. Kungl. Maj:t skulle önska att dödsstraff väl vore i lagen synliga om de kunna avskräcka från missgärningars begående, men att tillika därvid vore förenat en nästan oövervinnelig inskränkning mot deras verkställighet, ty att spara ett människoliv är en välgärning mot riket och mänskligheten. Alf lämpa delta närmare till frågan om harnamord yttrade Hans Maj:t sig finna det å berörde brott ulsaffa dödsstraff med nytta och verkan kunna inskränkas, om i del stället en harnamiirderska efter utslånden kroppsplikl hleve för sin livstid eller på vissa år på spinnhus eller tukthus till arbete hållen, och varje år på den dagen hon sitt brott begått utställd för allmänheten i en eller flera timmar att skämmas och därefter med något risslitande straffad. Denna blygsel och beständiga känning av brottet trodde Hans Maj:t vara ett det kraftigaste medel att iin)lanla förskräckelse och avsky för dylika missgärningar. Moderliga kärleken och naturens röst skulle återfå sin rätt, och barnamord om ej aldrig, skulle dock åtminstone ganska sällan fiirspörjas. Kungl. Maj:t ville således lämna allt detta till riksens råds ytterligare (iverliiggning och väntar så därciver som även huruvida dödsstraff i allmänhet någon inskränkning tåla kunna riksens rå<ls yttrande, varefter Kungl. Maj:t över dessa ämnen riksens sliinder luira ville.» Med detta uttalande hade han tagit ett avgörande steg. Han förde fram ett krav på avskaffandet av dödsstraffet för harnamord, en ståndpunkt, som stod i bestämd motsättning till lagkommissionens och rådets sliillningstaganden under förheredelserna till barnamordsplakatel. Denna ståndpunkt generaliserade han till att ifrågasätta om inte dödsstraffet i allmänhet kunde tåla inskränkning. Härom —liksom om dödsstraffet för harnamord — infordrade han rådets yttrande under tillkännagivande alt frågan skulle föreläggas ständerna. Därmed hade han bundit sig både principiellt och politiskt. .M'r li‘xli‘n hos K. OliveiTona. Oiii d()(lsstrafl\“t. s. 37—3<S. 22a
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=