226 Många sidor hos denna rikt ntrnstade, men också splittrade och disharmoniska personlighet äro fortfarande otillräckligt klarlagda. Vidare, hnr man än försiiker bestämma karaktärsdrag hos en historisk personlighet, hnr man än analyserar uttalanden och handlingar för att nå fram till de motiv, som givit upphov till dem, och därmed till en möjlighet att bestämma hans värderingar, så kommer man förr eller senare till en punkt, där det inte lönar sig att gå vidare. Analysen upplöser sig i fruktlösa spekulationer. När det gäller en så komplicerad personlighet som Gustav III kommer man relativt snabbt fram till denna punkt. Fiiljande reflexioner må därför föregås av den banala men nödvändiga reservationen att mångt och mycket i Gustavs politiska handlande fortfarande framstår som oförklarat eller oåtkomligt. Så mjxket kan åtminstone sägas att det ytliga och lättriirliga draget i hans psyke gjorde honom föga skickad att med kraft, uthållighet och målmedvetenhet driva ett långsiktigt reformarbete. Ser man på hans politiska handlande som kronprins och konung är det uppenbart att hans politiska modus operandi var den snabba, helst överraskande aktionen vid det lämpliga tillfället. Som statsman likaväl som reformpolitiker var han hirst och främst opportunist. Det betyder inte att han inte kunde lägga i dagen en envis uthållighet beträffande en målsättning, som han fann vara verkligt väsentlig. Men hans taktik var inte att segt driva sin sak vid alla tillfällen och mot allt motstånd för att genom själva fastheten i uppsåtets fullföljande försvaga och hryta motstånd. Han manövrerade i regel avvaktande och försiktigt till dess att det rätta ögonblicket tycktes honom vara inne. Då gick han till aktion — och kunde därvid visa stor energi och beslutsamhet. Följden var emellertid att de flesta av hans stora politiska ingripanden — både som utrikespolitiker och reformpolitiker medarbetare, för att inte tala om administrationen i allmänhet, ställdes ofta inför ett fait accompli. Detta står också i samband med det dubbelbottnade, för att inte säga falska draget i hans natur; han var inte förtegen, men han vilseledde. Och när han se ovan s. 180 n. 4. Eftersom jag här bygger på vissa forskningsresultat beträffande Gustav III;s personlighet, vilka synas vara allmänt accepterade, har jag inte funnit det nödigt alt göra detaljhänvisningar till olika författare. voro bristfälligt förberedda. Även hans närmaste
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=