220 tions(l(i(j(tr uppskjntus trenne måwtder och äntclUjen med ocrkstdlUmdet av dödsstraffet likrdedcs upi)skjidas trenne månader efter sista risslitninyen. Del skulle synas, alt iilom det den brottslige sålunda lår ett välförtjänt allvarsamt straff, ett dylikt strängt och ovanligt bestraffningssätt måste hos andra till vanart begivne. giira allt miijeligt intryck och dem från slika grova synders fiirinande avskräcka.» Slutligen föreslog Prinzell att om ytterligare bestämmelser beträffande barnamord skulle utfärdas, borde man utarbeta en fiirfattning, som innehöll alla de iildre påbud, vilka man ville låta beslä. tillsammans med de nya stadgandena »på del att genom uppläsandet därav, envar om det ena med det andra, på ett sliille och uti fidlkomligt sammanhang, nödig underrättelse erhålla.» Prinzells yttrande är ett exempel på hur en framstående domare vid denna lid kunde omfatta en på ett realistiskt synsätt grundad bumaniliir inställning till lägerskvinnan — ledande till krav ])å avancerade socialpolitiska åtgärder stark bundenhet till de gamla vedergällnings- och avskräckningsprinciperna. Ilans förslag till skärpning av diidsstraffet kan ju snarast betecknas som reaktionärt. Nagra mera betydelsefulla spår av upplysningsideologins betraktelsesätt kunna näppeligen sk()njas vare sig i hans eller de andra yttrandena från lagkommissionen.Om en sak var man helt enig i alla tre yttrandena — d(')dsslraffet utgjorde en rättvis vedergällning av barnanuuderskans »gruvliga brott» och det var oumbärligt ur avskräckningssynpunkl. \är Prinzell ville kvalificera diklsstraffel genom tillfogade kropps- och skamstraff reagerade han på samma sätt som lagstiftare under flera hundra år gjort hade i Sverige och del övriga luiropa. då del giillde alt effektivare bekämpa en ökande brottslighet. Ställningstagandena inom lagkommissionen under förberedelserna bir barnamordsplakatet belysa vilka svårigheter, .som opinionen i ledande jurislkretsar måste bereda vid genomfcirandel av en strafflagsreform i upplysningstidens anda. Reformsbu'sla- '•’1> Mina kiirsi\i‘rin}»ar. Koniniissionens majoritol avvisade dock »lånijvari^ l>inli^ niedtarl , då detta \ore iif'nat {»öra folket mera l)arl)ariskl. 131) samtidigt med en
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=