218 kvinna, då hon dess tillstånd ocdi liifjersinannen inom föreskriven tid angivit, hiir i den händelse lägersmannen icke varder åt saken fiilld nndfa av allmänna medel 4 skilling eller 8 (ire silvermynt i varje vecka till harnets underhåll.» Detta nnderstiid sknlle ntga sa länge hon droge fiirsorg om harnets föda och uppfostran, och det icke kunde försiirja sig självt. Förslaget omett barnbidrag till barn utom äktenskap, somvisserligen skidle utgå efter behovsprövning, men dock förutsattes kunna komma att utgå intill dess att modern eller barnet inte längre hade behov därav, betecknar en för tidens ekonomiska och socialpolitiska fiirhållanden mycket djärv reformtanke. Den var emellertid ingalunda framf()rd som ett hist hugskott. Prinzell ansträngde sig i fortsättningen av sitt yttrande att skapa en fast ekonomisk grundval läir barnbidragets utbetalande. Han hemstiillde all antingen invanarna i den socken, där lägersmålet skett, sknlle genom tydlig och ovillkorlig lag l)li alagda att utge den fiireslagna iinderhållssumnian, eller att dessa medel skulle tagas av kronans medel i biilerna vid den domstol, som hade diiinl i lägersmålssaken. Som ytterligare åtgärd fiireslog han »alt varje läns- och häradsinvånare sknlh* bli tillhållne eller uppmuntrade till sådana sammanskolters giirande, varntav det här ifrågavarande hiigst angelägna behov kan tillbiirligen besiirjas». Om dylika sammanskott bleve tillräckligt stora skulle man kunna inrätta mindre barnhus i varje län eller härad, där dessa fattiga barn kunde intagas. Detta vore sa mycket lyckligare som »först de fattiga och oskyldiga barnens uppfostran da måste bliva hiiltre och de själva fiir riket mera nyttiga». Ftir det andra sknlle miidrarna därigenom få tillfälle att f()rsörja sig .själva med arbete utan att kunna skylla på hinder av barnen. Och slutligen skulle de fattiga barnen på andra ställen i riket få samma fiirmån som l)arnhusinrättningarna i Stockholm medgavo för stadens fattiga barn. Prinzell ville vidare genomföra en skillnad i straffet f(’)r enfalt hor och lönskaläge beroende på huruvida kvinnan angivit sig vara havande inom den hirslagsvis utsatta tiden av se.v månader eller icke. Det i lagen stadgade bötesstraffet fcir enfalt hor eller huiskaläge skulle i det senare fallet skärpas, för hinskaläget till 8 dagars häkte vid vatten och hriid. alternativt ett kvartals arbete pa rasp-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=