216 oille se det kompletterat med ett skamstraff för (dt (/öra det mera avskräckande just för lägerskvinnor. Principen oin bekämpande av l)arnainordel med ett avskräckande skamstraff stämmer med hans nttalanden i ovan disknterade studie av den 18 oktober 1 777. Men i denna vände han sij» mot dödsstraffet, som han helst inte ville tillämpa alls. Des.sa motstridiga .ställningstaganden tgda pa att (iiistav vid denna tid ännu icke tillägnat siig en fast grundad njipfattning om dödsstraffet. \’id sina kritiska ställningsta£*anden till lagkommissionens l(■)rslag torde han även ha haft viss ledning av tvenne särskilda yttranden i kommissionen, det ena av presidenten .lohan Rosir och det andra av rädmannen Paid Prinzell.'’^ Rosir ansliit sig till majoritetsnppfattningen alt diHlsstraflel varken borde avskaffas eller koinjiletteras med särskilt kroppsoch skamstraff. Hel senare fann han verkningshist. Diidsstraffets bevarande motiverade han särskilt med att harnamiirderskan liksom missdädare i allmänhet »säkert tror» att brottet skall hli dolt. De av majoriteten fiireslagna älgärderna fiir att fiirhiittra liigerskvinnans ställning ansäg han emellertid otillräckliga. Han skisserade i stället ett längre gående program fiir rättsliga och socialpolitiska stiklatgärder, hl.a. innefattande en moderskapspenning att utgå med 8 daler silvermynt av häradets andel i sakören resp. i stad av dess pnhlika medel. Rådmannen Prinzell gick ännn längre i sina strävanden att genom stiklatgärder av olika slag motverka risken fiir att kvinnan begick barnamord i desperation iiver sin fattigdom och svarigheterna att försiirja barnet. Den grundtanke, som därvid framtriider i hans yttrande, hade visserligen kommit till uttryck hade i lagkommissionens och Rosirs yttranden, men där icke utvecklats med samma konsekvens. Prinzells tanke var att det säkraste siiltei att förebygga barnamord vore att fiirina en lägerskvinna att uppenbara sitt tillstånd. Fiir detta fordrades inte blott straffhot utan också verklig uppmuntran. Kvinnan skulle helt enkelt premieras fiir att hon upplyste om havandeskapet. I sin diskussion Hådo Kosirs och Prinzells yttraiulon finnas hila^da ovanniiinnda iillåtande från lagkommissionen i form av ett jirolokollsntdrai'. Mina knrs.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=