RB 10

215 L:ii,'k()ininis,si()neu hade alltså utvecklat ett tcuslai» i S punkter till ati’iirder ägnade hade att lindra en lägerskvinnas hekynnner t()r sin 1'raiutid och att samtidigt utclva tryck på henne att ui)penhara sitt tillstånd. Till lem av dessa åtta punkter löreligger en kommentar av (luslavs egen hand.*- Heträl'1'ande den i punkt 1 föreslagna skyldigheten för liigerskxinnan alt inom (> månader vid hiilesstraff självmant uppenhara sitt tillstånd för vittnesgilla personer, ansåg han det snarare skulle tjäna till att göra den hävdade kvinnans tillstånd allmiint hekanl än att dölja del, och »;ir del räddhågan att hli upptäckt som är största skälet hos henne till harnels mord eller läggande a lönn». Det onekligen hlygsamma medgivandet att lägerskvinna, som u|)penharal sitt tillstånd, skulle ålnjula filrskoning fran kronoandelen i liigersmåls- eller horshillerna, fann han vara »nog ringa». Diiremol gillade han förslaget i p. 5 om att församling i stad eller socken på landet skulle draga fcirsorg om harnels underhåll och uppfostran, därest allnuin inrättning fcir ändamalet icke fanns i orten. Delta horde, menade han, vara ägnat att motverka »den andra orsaken, som hiranlåler modren att mörda eller a hinn liigga harnel, nämligen hrisl all det kunna föda». P. 4 fann han »ganska god i allt som angår skriftermålet, pliklepall och unga domares olidiga frågor». Siraffreglerna i p. 5 reagerade han mot: de syntes skiirpa l)e- ^lal■nde riill, »vilket ej synes u})pfylla ändamalet, emedan del ;ir synligt all *'-' (hidsslraffel ej är nog kraftigt, ulan horde till del vanliga (hidsstraffet snarare tilläggas slående på schavotten eller sadana skamliga straff, som uppväcker mera skrämsla än medynkan, vilket alltid är dödsstraffet hiljaktigt». Även om hans låga uiipskatlning av dödsstraffets avskräckuingseffekl kan anlagas hero på ett inflytande från Beccaria, är det av dessa reflexioner tydligt att konungen strävade efter all självsliindigl och kritiskt hechima de framlagda fiirslagen. Aniuärknin(fsnärt är emellertid ntt han i sinn (inteekniminr sijnes (leeeptern dödsstraffet som himiidstraff vid barnamord och endast '- l TB, V 414, nr 85. ToxttMi ulydlig.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=