RB 10

214 hon blivit radd ined barn ocb när sä icke skett, k^nligt tVirsla^et i denna punkt skulle kvinnan, när bon ieke gjort sådan aninälan ocb sedan inisstall av våda inträlfade, vilket bon dock genast inaste uppenbara, dömas till strait', uti'iver för lägersinalet, med ris, fängelse på vallen oeb bri'id eller arbete, savida bon inte kunde bevisa att missfödseln bade skett ulan bennes vallande. Kunde bon f(')rete dylik bevisning skulle bon ändock plikta efter omständigbeterna för diiljande av sill tillstand. l'(')r det fall att missfallet bade inträffat innan sex månader gatt till ända föreslogos särskilda regler, kådigt dessa skidle kvinnan plikta endast för lägersmålel, därest det icke fanns skäl alt antaga att bon själv av uppsåt eller vårdsbisbet åstadkommit missfallet. 7. Om kvinna f(')rgjorde, fördrev eller utsatte sitt foster att omkomma, skidle hon straffas enligt 3. 4 ocb 5 §§ i lö kap. .M.H. Avslutningsvis fiireslogs i punkt 8 vissa något skärpta regler angaende delaktighet vid barnamord. Kommissionen fiireslog också alt konungen skulle lata ITunya fi')rbudel mot barnamord av den 12 juli 1750. att detta fiirbud fyra ganger om året —vid jul, midsommar sand fiirsta ocb sista b(‘)ndagen — skidle uppläsas ocb att priislerskapet fä befallning all »sina abiirare med eftertryck denna syndens fasa ocb påf(')ljder f(')reställa». Kommissionen vände sig salunda bestämt mot tanken att dfxlsstraffet vid barnamord skulle ersättas av eller kompletteras med annat straff. Till sti'id för di')dsstraffets bibebållande åberopades både bibeln, alltså den mosaiska rätten, ocb dödsstraffets nödvändigbet som avskräckningsmelod. På en punkt skymtar upplysningsfilosofiens uppfattning; da kommissionen avvisade di'xlsstraffets komjiletlerande med »pinlig medfarl eller kroppsplikl». bl.a. emedan »synnerligen pinande straff» så mycket .som möjligt borde undvikas fiir att att icke giira folket grovt ocb barbariskt." '• .Se ovan s. 41. l^elta .ställningstagande iiverensstiiniiner jn med en eentral lanke hns Montesquieu. Däremot stred kommissionens ujqifattning all dödsstraffet vore det liäsla avskräekningsmedlel, då det i och för sig sjiilv injagade den svåraste fasa, mot Beccarias kära. Dennes arbete har uppenliarligen ieke influerat lagkommissionens syn på dödsstraffet.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=