208 igenom riket pa en gäng förmedelst brottet och det därpå fidjande st rattet förlorar ansenligen i folkmängd».- Riksråden hade i allmänhet ansett att sådana författningar, som knmle fiuekomma missgärningar, voro de hästa. och naturligare än alt genom hårda straff hirstika avskräcka människor. Även stränga straff vore vanmäktiga medel alt kväva en naturlig drift, »som nii mera än fiirr i sitt nthrolt verkar en mindre fiirhrytelse, varav en shirre missgiirning av harnamord kan härflyla». Man synes vid diskussionen ha enats om att orsakerna till harnamord till någon del knnde ålerftiras pa gällande ftirfaltningar om lägersmåls heslraffande. Det framhcills att dessa, ntomböterna, stadgade kyrkliga ceremonier, »som blottstiilla för allmänhetens kunskap och vanhedrande omdöme personer av könet, som annars om deras estimatio iiro chntåliga. snarare därigenom bereda, än genom det i lagen stadgade chklsstraffet kunna hämma harnamord. varigenom sådana brottsliga, intagna av blygd och för att ej förlora i deras aktning hos allmänheten, tro sig fcir densamma kunna dölja en mindre fcirhrylelse, igenom en större missgärning». Här miUer ju ett vittnesbörd om att rikets hiigsta dfmiande instans nått insikt om den cirkeleffekt, som i hela Europa under så lång tid gjort harnamordshrottel till ett så svårhkst kriminalpolitiskt problem. Att ledamöterna i justitierevisionen — rikets mest bildade och om utländska förhållanden häst informerade domare — tagit intryck av iipplysningsdebatten och fiir- - .Soiii framgår av ovan .s. 14.) givna statistik knnde ett sådant oindiiine icke grundas på frekvensen av iipj>täckta ocli lagförda brott. Ej heller tabellkonnnissionens avrättningsstatistik motiverade så långtgående uttalanden om barnamordsbrottets sambiillsfarlighet. Nu vet man inte i vad mån jiistitierevisionen baft ett statistiskt underlag för dessa bedömanden. Troligen ha några mera ingåemle undersökningar inte förelegat. Härpå tyder det förhållandet att rådet omkring en månad senare fann det nödvändigt att begiira ujipgifter från hovrätterna hurnvida l)arnamordsmålens frekvens under de senaste lä åren ökat eller minskat. Men luhjon förestiillning om det årliga antalet avriittningar för barnamord bör justitierevisionen ändå ba liaft. En stor del av — om också inte alla — barnamordsmålen kom ju under dess l)rc)vning. Förklaringen till uttalandet skidle då kunna vara — jfr s. 142 ovan — att justitierevisionen riiknatle metl att barnamordsbrottets faktiska frekvens var mycket större än vad antalet domar (och avrältningar) utvisade.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=