!2()(5 Del sir då av storl intresse all konslalera all (iiislav ieke anfin-de nai’on l’()rl)ältringstanke vid diskussionen av slral’lel. 1 lull <)verensstäminelse ined den äldre relorinskolan skill han oekså vedergällningsprinci])en ät sidan. Han säg i straffet franifiir alll ell medel alt avskrac'ka frän brolt. och hans iippinärksainhel var helt langad av uppgiften all utforma straffet pä ett sådant siitt att avskräckningen blev sä effektiv .som miijligl. 1 delta hänseende framstår han som en trogen anhängare av den äldre reformskolan. Argumentationen i studien avspeglar i påfallande ringa grad något medlidande med de kvinnor, som hega barnamord. Konungen diskuterade problematiken kring hrollel efter nyktert rationalistiska linjer. Därvid nådde han fram till all acceptera ett i lag stadgat diidsslraff som avskräckningsmedel ville omge det med sä starka begränsningar all det aldrig tillämpades i praktiken. Denna ständpunkl utgjorde tydligen dels en eftergift fiir ett befarat motstånd fran jirästerskapels sida. dels ell uttryck för alt han siikte efter sa effektiva avskräckningsmeloder som möjligt. Konungens studie är av intresse inte bara ur idéhistorisk utan också ur politiskl-historisk synpunkt. Han antydde en taktik, med vilken han kunde neutralisera ])räslerskapet.s motstånd och samtidigt uppnå syftet att i praktiken avskaffa diklsstraffet — nämligen att införa en sä stark begränsning »que la restriction meme empechal jamais de la faire executter» . . . Denna taktik skulle han längre fram komma alt tillgripa. men han
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=