200 Becciiria eller Fredrik den slore hade mera ingående behandlat barnamordet i sina skrifter. Gustavs lilla studie innehåller i själva verket ett mera utförligt prineipiellt ståndpnnktstagande till frågan hnr barnamordet borde bekämi)as, iin vad någon tidigare eller samtida npplysningstVirfattare dittills hade framlagt. Han bar därvid tillämpat den äldre reformskolans allmänna straffriittsbira på brottet i fråga. Redan detta fiirbållande tyder på att hans reflexioner voro ett nttryek fiir ett självständigt ställningstagande till den äldre reformskolans behandling av barnamordet. Detta intryek birstiirkes om man närmare jämfiir Gustavs idtalande med de länkl)ara tVirebilderna. Alla de ovanniimnda tT)rfatlarna begränsade sig i b\ivndsak vid sin diskussion av barnamordet till alt kräva att man genom att inrätta hittebarnsbem eller genom att avskaffa alla straff för lägersmål sknlle fiirbättra ogifta mixlrars stiillning, så alt barnamord därigenom fiirebyggdes.^"’ Heeearia framb(")ll med skärpa att First sedan sambiillet därvid gjort vad som vore mtijligt. vore ett bestraffande av' barnamord rättfärdigat. Gustav upptog ieke dessa tankegångar i sin stn- <lie. Men det hade han heller kna{)past anledning till. Han hade nämligen i enlighet med upplysningens reformprogram år 1770 inrättat ett barnhus i Stoekhohn, oeh vid den tidpunkt, då studien skrevs alltså hösten 1777 — var lagkommissionen sysselsatt med alt förbereda synnerligen betydelsefidla reformer, varigenom lägerskvinnans ställning i flera hänseenden sknlle starkt förbättras. Sedan konungen tagit dessa initiativ hade han jn anledning alt gå vidare till den rent straffrättsliga frågan hnr själva harnamordet borde bestraffas. Studien synes ha tillkommit därbir att han ville gih'a klar för sig hnr han skulle ställa sig. när det blev aktuellt att genombua en reform av missgärningsbalkens straffstadganden betriiffande barnamord. .Montt'S(|uic'ii och \'oll:ure hade diirlill med skiiipa v;inl sii' mot den i fransk riitt sedan lö-öti ^'iUlande stränga j)resumtionen mot kvinnan. (.Se .\ntell a.a., s. 1-t.) Men till den oeksä i svensk rätt giillande presnintionen mot kvinnan tog {lustav icke ståndpunkt i detta sammanhang. Fcirklaringen hiirtill iir sannolikt att hans målsiittning för en reform av själva straffet för barnamord var så avancerad att j)resnmtionen därigenom framstod som av underordnad betydelse.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=