130 l'(')rs(')k alt ^enoin nya regler för publiciteten kring presuintinnen mot kvinnan och genom en utformningav extremt långtgående ansvar f(')r delaktighet i barnamord mera effektivt avskräcka lägerskvinnorna resp. framtvinga kontrollåtgärder mot dem. Fram till 1778 års barnamordsplakaf blev denna förordning myndigheternas viktigaste legislativa vapen i kampen mot barnamordet. Xår K. Maj:t några år senare hade att laga sliillning till en förfrågan om del vore tillåtet att anstiilla mjölkning av ogifta kvinnor, när ett barn anträffades dött. och man icke visste vem somf(')tt det och lagt det a Hinn. hänvisades i K.Hr. lOM 175ö'*-'' till förordningen den 12 juli 1750. På landet skulle häradshövdingen (eller kronofogden) utlarda kungiirelse om alt dött barn anträffats och att dess mod(‘r icke kunnat uppspåras, varför alla påmindes om deras skyldighet att ge tillkänna »vad dem därutinnan kan vara eller bliva bekant», under erinran om delaklighetsstraffet i K.F. 12 7 1750. I stad skulle det åligga stadsdomstolarna att låta kungiirelse ske i alla stadens kyrkor. Om någon vore misstänkt efter rannsakning skulhdomaren lata undersöka henne efter beskal fenhelen genom nagon jordegumma eller andra trovärdiga kvinnor. Besiktningen kan anlagas även ha avsetts omfatta kontroll genommjcilkning. Men mjiilkprovet fick alltsa icke ske annat än när någonvoreefter rannsakning misstänkt fiir brottet. K. Maj:t hade därmed indirekt uteslulil fiirfarandet .som en metod för kollektiv kontroll genom dess allmänna tilliimpning gentemot alla ogifta kvinnor inom orten. Den till K. Maj:t riktade fiirfrågningen i saken synes egentligen ha syftat till alt myndigheterna skulle få legal gruud för mjcdkningen såsom kollektiv kontrollmetod. Ihiligt David Xehrmans IFlirenstråles)*’’^ vittnesbörd hade det hänt. särskilt i städerna, att mjölkprovet anställts i alla hus, där vuxna kvinnor funnits, i avsikt att spåra upp modern till ett anträffat dött barn. Xehrman framhöll själv att detta varit skäligt, när det tillämpats mot dem som fört ett lösaktigt leverne eller varit »efter allmänt rykte» misstänkta, men att »låta anställa sådant hos hederliga och iirbara kvinnspersoner, är en självtagen myndighet, som ingen grund haft i .Sveriges lag». .Se om hrevel .Modée a.a. \'l s. .Se David Ehrenslråle. Inletlniiif^ till den svenska jn'oeessiun criininalein. 1759, Gap. VI. § 41).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=