kommit i saken samt därefter lemna en utredning öfver hithörande förhållanden.» Meningen hade, förklarade Juhlin vidare, endast varit att, innan en särskild kommitté tillsattes för utarbetande av lagstiftningsförslag i ämnet, man skulle ha undangjort den utländska historiken för att bespara kommittén detta arbete, som vore mycket krävande, enär det medförde ett vidlyftigt studium av utländsk lagstiftning, kommittéförslag m. m. Det hade alltid, framhöll Juhlin slutligen med oförtydbar adress till promemorians författare, varit regeringens mening att i denna kommitté skulle insättas män medpraktisk erfarenhet på de områden, vilka deras lagstiftningsförslag skulle avse. Den kring promemorian uppkomna diskussionen föranledde Olin att i två hänseenden framträda inför offentligheten med tillrättalägganden. Till en början hade han att värja sig mot antydningar i högerpressen om att publicerandet av innehållet i den icke diarieförda promemorian skulle ha arrangerats av dennas författare. Sedan Olin inför en medarbetare i Svenska Morgonbladet förklarat sig stå alldeles främmande för promemorians offentliggörande, innehöll tidningen den 31 oktober 1907 en ledare under rubriken »Historien om en promemoria. En indiskretion.» Häri gjordes gällande att promemorian icke inlämnats till civildepartementet utan till statsrådet Juhlin, från vilken den icke utlämnats. Tidningen fritog emellertid Olin från misstanken för att ha gjort sig skyldig till den indiskretion, varigenom promemorian således enligt tidningens uppfattning kommit till allmänhetens kännedom. Därefter slutade ledaren sålunda: »Herr Olin har för oss framhållit, att promemorian icke är en offentlig handling, hvarför det är förklarligt, att han torde beklaga, att densamma likväl blifvit publicerad. Man undrar: har någon haft intresse af att detta ändå kunde ske?» Det sista ledet av denna framställning uppkallade Olin till ett beriktigande, vilket återfinnes i tidningen för följande dag och varav ett utdrag här må återges såsom typiskt för upphovsmannens precisa formuleringar: »Då detta sammanförande i en sats af en af mig lämnad faktisk upplysning och en af eder gjord reflektion möjligen hos en mindre uppmärksam läsare kan gifva anledning till missförstånd, beder jag härigenom få fastslå, att mitt uttalande endast afsåg att konstatera det faktum, att ifrågavarande promemoria för närvarande ej är någon offentlig handling. Däremot har jag ej yttrat mig om, huruvida jag beklagade att referat af promemorians innehåll blifvit publiceradt. Då denna fråga emellertid nu blifvit bragt på tal, vill jag på det bestämdaste protestera mot eder utläggning af mitt yttrande samt härmed förklara, att jag naturligtvis med glädje ser promemorian göras till föremål för offentlig diskussion.» Även den av Juhlin givna intervjun med dess beskyllning mot de båda utredningsmännen för att ha överträtt sitt uppdrag måste emellertid framkalla ett genmäle. Detta följde i form av ett uttalande av Olin i StockholmsTidningen den 2 november 1907. Häri hänvisar Olin först till att det i förordnandet för honom och Åkerman i september 1906 endast hette, att de förordnades att inom civildepartementet biträda vid utredning och bearbetning av vissa till arbetarlagstiftningen hörande frågor. Olin förklarar härefter att, varken vid uppdragets meddelande eller sedermera, detsamma på något sätt närmare fixerats. För utredningsmännen hade därför icke återstått annat än att själva söka göra en begränsning av de frågor de hade att utreda och bearbeta. Detta hade också skett i inledningen till promemorian, varest denna förklarades vara avsedd att innefatta dels utredning angående vilka delar av det omfattande ämnet som 86 gustav och carin olin in memoriam
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=