79 claes peterson frågan inte skulle göra någon skillnad mellan den ”naturliga”, fysiska personen och den fiktiva, ”konstruerade” personen på det sätt som Savigny gjort. Vidare framhåller Nordling att den enskildes frihet att utan statlig inblandning disponeras i enlighet med valt ändamål måste respekteras. Därvidlag såg han ingen fara för missbruk. Om det visade sig att en stiftelses ändamål var så oförnuftigt att det inte borde fullföljas hade staten med användning av sin politirätt möjlighet att upphäva densamma. ”Emellertid”, sammanfattar Nordling, ”är det båda onödigt och skadligt att för sådana undantagsförhållanden på förhand lägga band på den enskilda friheten genom påbud, att de särskilt bildade rättssubjekten skola vara sanktionerade för att vara såsom rättssubjekt verksamma”. Johan Hagströmer, författaren till den första svenska monografin om aktiebolagsinstitutet, inskärper att motiverade statsingripanden i den privata samfärdseln uteslutande förelåg när allmänheten måste skyddas ”mot hotande, även ekonomisk, skada”. Då aktualiseras statens skyddsmakt ”och äger den då även, om så påfordras, gripa in på det fria avtalets område och inskränka den självbestämmanderätt, varmed de enskilda i allmänhet där röra sig”.25 Den av doktrinen företrädda uppfattningen är kännetecknande för svensk rättsutveckling. Betraktat i denna kontext förefaller Olins förslag att i svensk rätt införa ett sanktionstvång för stiftelser innebära en kursändring som saknade stöd i såväl doktrin som, vilket skulle visa sig, av lagstiftaren.26 Olins, sannolikt av BGB inspirerade, sanktionsmodell skulle, om den hade blivit lag, således ha utgjort ett brott med den svenska traditionen. Sture Petrén skriver träffande om Olins insatser på stiftelserättens område: ”Bestämmandet av själva stiftelsebegreppet, studiet av de olika slags stiftelse, som vunnit insteg i vårt land, och inpassandet av dem i vår privaträtts allmänna system, allt detta var ju ägnat att verka tilldragande på honom”. Bättre än så kan Olins intentioner med sitt utkast till stiftelselag knappast beskrivas. Det berättas om Olins stora intresse för romersk rätt, som i hög grad kom att forma honom som jurist. Detta vetenskapliga intresse präglar hans skarpa analys och säkra stil Olins lagutkast ledde inte till någon stiftelselag. Däremot kom hans kunskaper väl till pass när han tillsammans med sin maka Carin grundade stiftelsen Institutet för rättshistorisk forskning, som, med Sture Petréns ord, är ”kringgärdad av de omsorgsfullast uttänkta garantier för att den allt framgent oberoende av tidernas omskiftelser skall kunna fortsätta att verka i stiftarnas anda”. 25 Hagströmer, Johan, Om aktiebolag enligt svensk rätt, Stockholm 1872, s. 139. 26 I motiven till 1929 års förslag till lag om tillsyn över stiftelser anförde departementschefen i överensstämmelse med den doktrinen framförda uppfattningen: ”Enligt långvarig och numera tämligen fast rättstillämpning anses i vårt land rättspersonlighet tillkomma stiftelse, som i det yttre framträder med en organisation av viss stadga, tydligen under förutsättning att stiftelsen har ett lovligt ändamål. Detta krav på stadga i orEpilog ganisationen anses i vår rättspraxis /…/ vara uppfyllt därmed, att stiftelsen är försedd med styrelse. Att frångå denna ordning, varigenom stiftelser kunna fritt bildas och ernå en för deras ändamål tillräckligt fast grundad rättslig ställning, är, så vitt erfarenheten givit vid handen, näppeligen påkallat av verkligt behov. I praxis lär icke någon större svårighet hava yppat sig vid avgörande huruvida i de särskilda fallen stiftelse bör anses äga rättskapacitet eller inte”, Förarbeten till lag om tillsyn över stiftelser, s. 23.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=