78 en man av sin tid? gustav olin och stiftelserätten. för staten att göra intrång i det privata näringslivet. Ett effektivt skydd mot eventuella missbruk av aktiebolagsformen kunde inte garanteras genom någon statlig omsorgsplikt, utan måste överlämnas åt den självansvarige enskilde individen. De merkantilistiskt färgade argument, som framfördes för sanktionssystemets bibehållande, avfärdade Hammarskjöld som otidsenliga och irrelevanta.22 Vetenskapligt sett var lagstiftningsarbetet starkt påverkat av kommitténs sekreterare, docenten och sedermera professorn i speciell privaträtt vid Uppsala universitet, Hjalmar Hammarskjöld, som tagit intryck av den tyska pandektvetenskapen, inte minst av Bernhard Windscheids författarskap.23 När det gäller frågan huruvida en sanktion skulle krävas för att en juridisk person, det må vara ett aktiebolag eller en stiftelse, ur rättens synvinkel skulle betraktas som ett eget, självständigt rättssubjekt, framstår Hammarskjölds argumentation närmast som ett eko av vad Windscheid framfört i frågan. Hammarskjölds uppfattning utgör en god illustration av hur svenska akademiska jurister betraktade en av lagstiftaren utövad sanktionsmakt, som gjorde ”intrång i det privata näringslivet” och därmed överskred den röda linje som skilde stat och samhälle åt. Ernst Viktor Nordling, professor i civilrätt vid Uppsala universitet och tillika en av det svenska 1800-talets mest framstående rättsvetenskapare, bekräftar Hammarskjölds syn på kopplingen mellan den juridiska personen och rättssubjektiviteten och framför allt när det gällde frågan om behovet av sanktion från statens sida.24 Nordling konstaterade att en sedvanerättslig utveckling skett under 1800talets andra hälft: Nordling var väl orienterad i den tyska pandektvetenskapliga litteraturen och Windscheids argument är lätt igenkännbara i hans fortsatta framställning: Nordling anslöt sig således till Windscheids uppfattning att man när det gällde sanktions- ”Icke heller synes det i och för sig nödigt, att för tillvaro af bildade rättssubjekt fordra någon offentlig fastställelse, ty äro de verkliga rättssubjekt i sig själfva, så böra de omedelbart erkännas likasom de enskilda personerna”. 22 Hammarskjöld, Hjalmar L., Grundtankarna i den föreslagna bolagslagstiftningen. Föredrag på Nationalekonomiska föreningens förhandlingar den 7 februari 1895, i Nationalekonomiska föreningens förhandlingar under förra halfåret 1895, Stockholm 1895, s 11. 23 Om tillkomsten av 1895 års aktiebolagslag se Peterson, Claes, Äganderätt, avtalsfrihet och fördelningen av företagens vinster.Vinstandelssystemet i svensk 1800-talsdebatt, Stockholm 1984, s. 76 ff. I bolagskommittén förekom viss kritik mot arbetets vetenskapliga inriktning. En av kommittéledamöterna, revisionssekreteraren Th. Wijkander framhöll för Hammarskjöld att det inte var en ”Den åsikten har nämligen utbrett sig här, att sanktion ej behöves, för att ett bildat rättssubjekt må kunna träda upp och erkännas såsom subjekt i det rättsliga livet”. lärobok i juridik man hade fått i uppdrag att författa. I ett brev till Hammarskjöld skrev han att ”jag vill ha fördelarna av en sträng systematisering, men jag vill ej driva den in absurdum. Lagstiftaren måste jämka”. Kommitténs efterlämnade arkiv ger en bild av hur inflytelserik den tyska pandektvetenskapen var i Sverige under 1800talets avslutande och 1900-talets inledande decennier. Se Hjalmar Hammarskjölds lagstiftningssamling vol 13, fol, 112-113, UUB. 24 Nordling, Ernst Viktor, Svensk civilrätt. Allmänna delen(Anteckningar efter prof E. V. Nordlings föreläsningar), Uppsala 1891, s. 74 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=