77 claes peterson Istället skulle de enskilda individernas intressen skyddas och säkerställas av statsmakten. Den statliga regleringslagstiftningen med sina pristaxor, skråförfattningar, handelsprivilegier, oktrojer m.m. skulle underkastas omfattade inskränkningar och delvis upphävas för att lämna plats åt näringsfriheten, som tillät individen att med ett minimum av begränsningar utveckla sina talanger och använda sina tillgångar.17 Samhällets utveckling skulle gagnas av en långt gående självreglering.18 Tankemodellen stat – samhälle ledde till att offentlig rätt och privaträtt åtskildes som två olika sidoordnade rättsområden utan den hierarkiska inordning, som tidigare gällt. Den offentliga rätten skulle staka ut gränserna för statsmakten och upprätta en balans mellan å ena sidan medborgarnas krav på rättsskydd och å andra sidan statens bemyndigande att vid behov ingripa i medborgarna frihetssfär, dvs samhället.19 Det senare kunde aktualiseras när samhällsordningen hotades av social oro. Den beskrivna dikotomiseringen kom att prägla förståelsen av förhållandet stat – samhälle och dess juridisk systematiska uttryck offentlig rätt – privaträtt. Den fråga som därmed hamnade i fokus för diskussionen om statens uppgift i förhållande till samhället blev: Skall staten ingripa reglerande i samfärdseln eller endast uppträda som en skyddsmakt och, vidare, var går gränsen däremellan? Frågan ställdes på sin spets i samband med arbetet på 1895 års aktiebolagslag. En central fråga för bolagskommittén att ta ställning till var om det skulle krävas en av staten given sanktion för att aktiebolaget skulle medges en självständig tillvaro som rättssubjekt. Enligt den gällande aktiebolagslagstiftningen från 1848 stadgades att aktiebolagets bolagsordning måste ha granskats och godkänts av Kungl. Maj:t för att komma i åtnjutande av de med bolagsformen åtföljande privilegierna, framför allt det för aktieägarna begränsade gäldansvaret.20 Ett begränsat gäldansvar för delägarna förutsatte att aktiebolaget kunde konstrueras som ett självständigt rättssubjekt som kunde ”förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter samt inför domstol eller annan myndighet söka, kära och svara”. Citatet är en i lagstiftning och doktrin återkommande formel, som använder för att beskriva den juridiska personens rättskapacitet. En statlig sanktion var således enligt lagen nödvändig för att aktiebolaget skulle vinna ställning som självständigt rättssubjekt. Med den nya lagen slog man in på en annan väg. Sanktionskravet avskaffades och ersattes av ett sk normativförfarande, vars grundläggande princip det var att ett aktiebolag skulle erhålla registrering om de i lagen föreskrivna kraven hade uppfyllts. Till registreringen var aktiebolagets ställning som ett självständigt rättssubjekt knutet.21 Reformens ideologiska innehåll framträdde med all önskvärd tydlighet i ett föredrag som bolagskommitténs sekreterare Hjalmar Hammarskjöld höll på Nationalekonomiska föreningen 1895. Hammarskjöld varnade för att sanktionssystemet lätt kunde bli ett instrument 17 Peterson, Claes, Rättssystemet och den samhälleliga verkligheten: Dikotomin stat – samhälle som utgångspunkt för den rättsvetenskapliga analysen, i Den svenska förvaltningsmodellen, red. Claes Peterson, Tallin 2020, s. 211. 18 Peterson, Claes, Lagstiftning eller självreglering i ett rättshistoriskt perspektiv, SvJT2001, s. 225. 19 Om den förändrade förståelsen av den systematiska uppdelningen offentlig rätt – privaträtt se Peterson, Rättssystemet, s. 212. 20 Peterson, Claes, Aktiebolagets rättsliga natur och tillkomsten av 1848 års aktiebolagslag, i Liber Amicorum Kjell ÅModéer, utg Bernhard Diestelkamp et al., Lund 2007, s. 582 f. 21 Peterson, Claes, Hallsberg – Motala – Mjölby järnvägsaktiebolag mot André Oscar Wallenberg och frågan om aktieägares begränsade ansvar, i Festskrift till Jan Hellner, Stockholm 1984, s. 462 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=