75 claes peterson gjorde stiftelsens tillvaro som ett självständigt rättssubjekt. I tysk pandektvetenskap var meningarna delade när det gällde frågan om huruvida en statlig sanktion skulle vara en grundläggande förutsättning för stiftelsens tillvaro som ett självständigt rättssubjekt, dvs en juridisk person med rättskapacitet. Friedrich Carl von Savigny hade med hänvisning till omsättningens säkerhet dragit slutsatsen att en statlig sanktion var nödvändig för att en stiftelse skulle kunna handla i eget namn och ikläda sig rättigheter och skyldigheter.12 Enligt Savigny låg det en fara i att släppa stiftelsebildandet fritt. Savignys uppfattning grundade sig såväl på juridiska som politiska överväganden. När det gällde frågans juridiska sida konstaterade han: Den ”enskilda människan” var ett naturligt subjekt som genom födseln förvärvade sin rättskapacitet. Redan dess fysiska uppenbarelse fungerade som vittnesbörd om ett rättssubjekt som förvärvade rättigheter i hägnet av rättsordningen. Emellertid kunde rättskapacitet även överföras till ett konstruerat rättssubjekt. Det skedde genom en fiktion. Man fingerade att den konstruerade personen var ett rättssubjekt analogt med det naturliga rättssubjektet. I detta fall saknades den fysiska uppenbarelsen, vilket gjorde umgänget med sådana rättssubjekt otryggt. Savignys slutsats blev att det osäkra rättsläge som omgav ett konstruerat eller fingerat rättssubjekt endast kunde avhjälpas med ett statligt ingripande i form av en sanktion eller ett erkännande: Vid sidan av dessa juridiska överväganden förelåg även politiska konsekvenser att ta hänsyn till. Stiftelseinstitutet kunde utnyttjas för subversiva syften: ”Der einzelne Mensch trägt seinen Anspruch auf Rechtfähigkeit schon in seiner leiblichen Erscheinung mit sich: weit allgemeiner als bei den Römern, deren zahlreiche Sklaven eine so wichtige Ausnahme bildeten. Durch diese Erscheinung weiß jeder andere, daß er in ihm eigene Rechte zu mehren, jeder Richter, daß er in ihm solche Rechte zu schützen hat”. ”Wird nun die natürliche Rechtsfähigkeit des einzelnen Menschen durch Fiction auf ein ideales Subject übertragen, so fehlt jene natürliche Beglaubigung gänzlich; nur der Wille der höchsten Gewalt kann dieselbe ersetzen, indem er künstliche Rechtssubjecte schafft, und wollte man dieselbe Macht der Privatwillkühr überlassen, so würde unvermeidlich die höchste Ungewißheit des Rechtszustandes entstehen, sebst abgesehen von dem großen Misbrauch, der durch unredlichen Willen möglich wäre”. ”Zu diesem durchgreifenden juristischen Grund treten aber noch politische und staatswirtschaftliche Gründe hinzu. Die mögliche Gefährlichkeit der Corporationen giebt man zu; allein die Stiftungen, in der eben erwähnten Ausdehnung, sind keineswegs unbedingt heilsam und unbedeutlich. Wenn eine reiche Stiftung zur Verbreitung staatsgefährlicher, irreligiöser, sittenloser Lehren oder Bücher gemacht würde, sollte der Staat diese dulden?”13 12 Savigny, Friedrich Carl von, System des heutigen Römischen Rechts, bd 2, Berlin 1840, s. 277 f (nytryck Scientia Verlag Aalen 1981). 13 Savigny, op. cit., s. 277 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=