Bland samtidspoeterna finner vi de skånska akademiledamöterna Anders Österling [1884–1981]och Hjalmar Gullberg [1898– 1961]. Österling med fem volymer, varav fyra utgörs av dikter från 1900-talets två första årtionden och den femte från 1930-talet.54 I Idyllernas bok (1917) fanns en dikt –Lund – som associerade till Olins barndom och ungdom i lärdomsstaden: Av Hjalmar Gullbergs tidiga diktning återfinns endast en samlingsvolym från 1940 – ”ett urval ur sex versböcker”.56 Varken Österlings eller Gullbergs värdeladdade tidsbundna beredskapspoesi återfinns däremot i makarna Olins boksamling.57 Poesin försvarar väl sin plats i boksamlingen. För makarna Olins generation spelade lyriken en viktig roll. Gustaf Frödings [1860–1911] och Erik Axel Karlfeldts [1864–1931] arbeten är väl representerade, och östermalmspoeten Bo Bergman [1869–1967] återfinns med sju små halvfranska oktavvolymer med dikter från Marionetterna (1903) till Gamla Gudar (1939) ochRiket (1944). I synnerhet de senare volymerna innehåller i hög grad tidsbunden lyrik. Prologen vid Dramatiska teaterns tjugofemårsjubileum den 18 februari 1933 inleds med ett då aktuellt och förutseende ackord:58 60 gustav olin – jurist och humanist, europé och patriot 54 Anders Österling, Facklor i stormen, Dikter, Albert Bonnier: Stockholm 1913. –Valda dikter i nytt urval, Bonnier: Stockholm 1919, – Årets visor. 2 uppl. Bonnier: Stockholm 1920. –Nya valda dikter (1918–1933), Albert Bonnier: Stockholm 1934. 55 Anders Österling, Lund, i: Idyllernas bok, Albert Bonniers förlag: Stockholm 1917, 73 f. 56 Hjalmar Gullberg, 100 dikter, 3 uppl., Norstedts: Stockholm 1940. 57 Kjell Å Modéer, Det svenska rättsarvet. Om beredskapstidens historisering och dess rättsliga uttryck ur ett law & literature-perspektiv, Vetenskapssocietetens i Lund Årsbok 2013, 88. 58 Bo Bergman, Prolog vid Dramatiska teaterns tjugufemårsjubileum [18.2.1933], i: Gamla gudar. Dikter, Albert Bonniers förlag: Stockholm 1939, 180 f. De rosor som ha blommat för Tegnér en sommar lång, de äro snart ej mer, och lövet samlas i en rostgul bård var dag i gångarna på Lundagård. Septemberdöden, som lustvandrar blid i trädgårdsgatorna vid tändningstid, har likväl underbara gåvor än för det kontemplativa livets män. Ty ingen stad är tystare än Lund vid lövets fall, i studielampans stund: en gammal bok får där besjälad ton för kammarlyssnaren i aftonron. Och drömmens man skall här ej ensam gå, han har de döda, som hans liv förstå – de som en gång från samma firmament Athenes mörkblå vishetsblick ha känt. Poesi Hur dramat rullar i väg, det stora dramat som ingen kan förstå! Vad vi vinna till sist och förlora göms bakom ödets järnridå. När livet självt tar spelet om händer blir konsten stum, är det sagt. Nej, aldrig dräps den med makt, Den ropar till skyn, den tänder din syn, den står på vakt i mörka tider och länder.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=