Därtill erhöll stiftelsen vid Carin Olins bortgång 1963 som universell testamentstagare ytterligare närmre 850.000 kronor. Stiftelsens bokförda förmögenhet var vid utgången av 1963 närmre 2 230 000 kronor. Därtill kom stiftelsen genom stiftelseurkunden att tillförsäkras makarna Olins omfattande boksamling, vilken stiftelsen utsågs förvalta. Som Sture Petrén framhåller hade Gustav Olin under ett långt liv hade samlat, utvecklat och förvaltat sitt stora bibliotek. Det innehåller till stor del juridisk litteratur, både svensk och utländsk. Gustav Olins tanke var att denna del av boksamlingen successivt skulle kompletteras, så att den skulle kunna tjäna som ett rättshistoriskt centralbibliotek. Därtill kom en rik samling av svensk, nordisk och utländsk skönlitteratur, till större delen inbundna i vackra sk. Hedbergsband, bundna av hovbokbindaren Gustav Hedberg och hans verkstad (Stockholm). Gustav Olin var före andra världskriget en välkänd kund hos nordiska och europeiska antikvariatsbokhandlare. Sture Petrén berättar en anekdot som emanerar från Gustav Olin. ”När han en gång trädde inom dörren [till en antikvariatsbokhandlare] fick han höra denne i telefon ringa upp en kollega i samma stad för att icke utan en viss upphetsning förkunna: ’Der Herr Oberlandesgerichtsrat ist da’.”30 Samlarvurmen bekräftas genom att i åtskilliga av böckerna ligger vid framsidespärmen urklipp ur antikvariats- eller bokauktionskataloger beträffande den aktuella boken. Särskilt stort intresse hade Gustav Olin för böcker om Johann Wolfgang von Goethes liv och gärning. Den omfattande samlingenGoetheiana utgör ett belysande exempel på hur han under lång tid sökte placera sig i sin samtids europeiska bildningskultur. Mera härom nedan. I stiftelsens nuvarande lokaler i fastigheten Lilla Nygatan 19 i Gamla stan synliggörs makarna Olins liv fortfarande om än i museal form. Det gäller exempelvis de stilmöbler och den konst av bl.a. Ernst Norlind [1877–1952] och Gustaf Rydberg [1835–1933] som under deras livstid smyckade deras borgerligt ståndsmässiga hem. Framför allt lever deras verk genom den omfattande – och imponerande boksamling som dekorativt klär väggarna i de flesta av våningens rum. Det var Gustav Olin som genom ett långt liv förvärvade de flesta av böckerna, och de flesta lät han binda in i vackra kostbara band antingen hos den nämnde hovbokbindaren Gustav Hedberg eller på bokbinderierna hos Norstedts Förlag och Nordiska Kompaniet. Varje bok har på det sättet fått en fysisk inramning som i någon mening söker harmoniera med bokens innehåll. Därutöver markeras böckernas tillhörighet genom Gustav Olins spegelmonogram i guld stämplat på pärmens framsida. Det gäller också de böcker i förlagsband som ingår i samlingen. Tyvärr, och det är verkligen tyvärr, har Gustav Olin på smutstitelbladet i de flesta böckerna också satt (eller misslyckats med att sätta) sin namnstämpel som ofta också gått igenom pappret. Dessa stämplar pryder inte sin plats. Detta dock som en marginalanteckning. Av den omfattande boksamlingen ska här i första hand lämnas exempel på skönlitteratur och annan facklitteratur. Samlingen speglar i 54 gustav olin – jurist och humanist, europé och patriot årligen i skatteintäkter. Denna skatt borde enligt beredningens mening icke betraktas såsom en arvsskatt i egentlig mening utan såsom en förmögenhetsskatt, avsedd att träffa den avlidnes förmögenhet. Skattskyldigheten till kvarlåtenskapsskatt lägges sålunda enligt förslaget på dödsboet. 30 Sture Petrén, a.a. (1957), XL. Stiftelsens omfattande bibliotek: Ett smyckeskrin för bibliofiler
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=