Jag kunde iaktta hur han som före detta ambassadör med stor auktoritet demonstrerade hur en svensk rättshistorisk stiftelse skulle representeras i Europa. Han bjöd mig på lunch på restaurangLe Roy d’Espagne vidGrand Place och utifrån sin erfarenhet som mångårig frankofil erfarenhet lärde han mig det gastronomiska uttrycket att ”det franska köket börjar i Antwerpen”. Han invigde mig också i de planer han en gång haft att skriva Svea hovrätts historia och berättade om de konflikter det projektet hade skapat i förhållande till hans generation av svenska rättshistoriker – också i förhållande till stiftelsen.4 Han markerade sin ställning i styrelsen och för mig framstod han som den, som ansåg sig vara den självklare kandidaten att bli stiftelsens nästa ordförande. Hans äreminnen över makarna Olin är också skrivna av en designerad efterträdare. Det finns anledning påpeka detta, när bilden av makarna Olin nu på nytt ska tecknas. Efter 75 år är tiden mogen att gå bortom Petréns högt bildade och lärda nekrologer med deras tidstypiska gärna något pretentiösa och föråldrade formuleringar. Samtidigt ska en något mer nyanserad bild av de båda stiftarna ges än de stereotypa – och tidsenliga – könsroller som de tilldelats i Petréns texter. Gustav Olin och Sture Petrén hade båda tillbringat sin studenttid i Lund, Olin på 1890-talet och Petrén på 1920-talet, båda var dessutom hedersdoktorer vid juridiska fakulteten i Lund, Olin 1950 och Petrén 1967. Lundaanknytningen var viktig för dem båda. Petrén tecknade i samband med sin doktorsutnämning sin bild av ungdomsstaden Lund – den hade kunnat tecknats också av Gustav Olin: Denna artikel vill försöka sätta in makarna Olin i tidens sociala kontexter och försöka identifiera deras kunskapskulturer.6 De kom båda från högborgerliga välbärgade hem. Gustav växte upp och studerade i Lund, den sydsvenska ”akademiska bondbyn”, som fortfarande i slutet av 1800-talet bar på arvet efter Esaias Tegnér, men där samtidigt socialismens idéer med Axel Danielsson och Bengt Lidforss som kontrapunktiska representanter satte karaktär på studenternas intressen och debatter. Hela 1890-talet studerade han i Lund, där han först avlade en fil.kand.- och därefter en jur.kand.examen. Carin Göransson å andra sidan kom från Sandviken utanför Gävle. Hon var väl förankrad i en traditionell svensk bruksmiljö, där hon växte upp i en stor syskonkrets och där hon också fick sin fostran och utbildning.7 Gustav Olins far var en högt ansedd och betrodd köpman i staden Lund, ledamot av såväl stadsfullmäktige som landstinget. Sonen Gustav studerade juridik i Lund åren före sekelskiftet 1900. Lundafakulteten hade vid denna tid fått ett antal yngre professorer, som i hög grad representerade ett modernt och progressivt tänkande.8 Den svenska rättsveten49 gustav olin – jurist och humanist, europé och patriot 5 Sten Rudholm, Sture Petrén, [Svenska Akademien Inträdestal], Norstedts: Stockholm 1977, 11. 6 Johan Östling et al (red.), Circulation of Knowledge: Explorations in the History of Knowledge, Nordic Academic Press: Lund 2018. 7 Marie Hafströms artikel i denna skrift. 8 Kjell Å Modéer, Det förpliktande minnet. Juridiska fakulteten i Lund 1666–2016, Santérus Förlag: Stockholm 2017. ”I varje vrå, i varje gathörn återkallas i vårt minne ansikten och röster från den tiden, ty i städer som Lund är det lätt att åter för sitt inre frammana människor som man där en gång känt. I andra, större och bullersammare städer förmedlar gathörnen sällan sådana minnesbilder.”5
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=